ÅSIKT

Hägglunds triumf – vårdnadsbidraget

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund måste ha upplevt en av sina finaste stunder i går, distanserad bara av den där aprildagen för fyra år sedan när stämman valde honom att ersätta sin mentor Alf Svensson. Som punkt 34 på dagordningen beslutade riksdagen nämligen att tillåta kommunalt vårdnadsbidrag.

Tillsammans med kampen för religionsundervisningen i skolan har vårdnadsbidraget utgjort den svenska kristdemokratins hårda kärna genom åren.

Under Bildtregeringens krisår kämpade Alf Svensson igenom ett system, bara för att se det rivas upp direkt efter valet. I förhandlingarna om den nuvarande alliansregeringen måste Hägglund ha varit orubblig i sina krav. På något annat sätt är det svårt att förklara hur folkpartister med sitt jämställdhetsperspektiv och moderater med sin arbetslinje tvingats gå med på förslaget.

Inte undra på att kristdemokraterna bjöd till barnkalas i går.

I sak är Hägglunds prestation inte så märkvärdig. Kommunerna får betala ut 3 000 kronor i månaden till småbarnsföräldrar som avstår från att använda barnomsorgen. Det kommer inte att förändra vardagen för de flesta av dagens yrkesarbetande småbarnsföräldrar. Bidraget går ju inte precis att leva på.

Dessutom ska pengarna till de vårdnadsbidragstagare som har råd att utnyttja Hägglunds generositet tas ur den kommunala budgeten. Det kommer att gå ut över den kommunala barnomsorgen, något tre av fyra svenskar motsätter sig enligt en undersökning som Kommunal låtit genomföra.

Som symbol ska Hägglunds triumf däremot inte underskattas. Han har lyckats driva igenom en reform vars hela inriktning pekat tillbaka mot en speciell syn på familjen. En syn där kvinnans roll i hemmet kan tas för given, liksom kärnfamiljen och kanelbullarna.

Somliga av de kristdemokratiska sympatisörerna jublar alldeles säkert, samtidigt som företrädare för andra borgerliga partier måste känna sig en smula skamsna. Familjepolitiken lär fortsätta att skava i allianssamarbetet.

Därför var det ingen tillfällighet att socialdemokraterna just i går presenterade en rapport om resultatet av partiets rådslagsarbete om familjepolitiken.

Innehållet är försiktigt. Ingen kvotering av föräldraförsäkringen, bara ett löfte att undersöka om den ska kompletteras med tid för ”vardag-med-barnen”. Ingen dramatisk förändring av förskolan, men bättre kvalitetskontroll och en ambition att göra den tillgänglig kvällar och helger.

Dessutom en antydan till ett löfte att höja inkomsttaken för föräldrapenningen.

Knappast förslag som väcker samma entusiasm bland socialdemokratiska anhängare som vårdnadsbidraget skapar bland kristdemokrater. Men de är ju å andra sidan inte speciellt många.