ÅSIKT

Tur att ombuden inte kunde höra Signhild

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den svartvita flugsnapparen dominerar försommarens ljudbild. Envist sjunger han ut sin längtan och sitt självförtroende.

Tonerna från kongressalen i Folkets Hus har inte riktigt samma klang. Den här veckan har LO kongressat, och det första intrycket är kanske självförtroende, men inte riktigt längtan. Till det yttre var det mesta sig likt. Valen var förankrade, organisationen väloljad och debatten lite trevande.

Ändå finns oron där. I måndags kväll bröt den fram, när förhandlingarna om ett nytt huvudavtal och konsekvenserna av Laval-domen – eller vaxholmskonflikten – skulle diskuteras.

LO:s styrelse fick värja sig mot försök att begränsa förhandlingsmandatet i samtalen med Svenskt Näringsliv.

Det var nog tur att ombuden inte

kunde höra Svenskt

Näringslivs Signhild Arnegård Hansen upprepa kraven på lagstiftning som inskränker strejkrätt och anställningstrygghet.

Diskussionen om Laval-domen handlade nu som tidigare om ifall frågan ska knytas till godkännandet av Lissabonfördraget, och pågick en stor del av natten.

Resultatet blev till sist ett slags – inte alldeles logisk – kompromiss. Ett uttalande som slår fast att fördraget är bra för Europas löntagare, men också att LO ska verka för att förslagen till ny svensk lagstiftning ligger på bordet innan det godkänns. Men LO-kongressen formulerade inga villkor för ett svenskt beslut. Texten kan inte användas som argument för att rösta ner fördraget, något LO-ledningen antagligen kommer att påpeka när kongressen nu är upplöst.

–?Bra formuleringar, sa den avgående avtalssekreteraren Erland Olausson när jag mötte honom i kongresskorridoren. Lite påminde han om en katt som just svalt en kanariefågel, eller en flugsnappare.

Det går kanske att gissa vem som höll i pennan.

Ordföranden i den socialdemokratiska riksdagsgruppen Sven-Erik Österberg tycks i alla ha förstått vinken.

Kanske gick det trots allt också att spåra en ton av längtan när kongressombuden vid några tillfällen revolterade. Det handlade till exempel om nivån i a-kassan och sjukförsäkringen och om karensdagen vid sjukskrivning.

Anförda av låglöne­förbunden krävde kongressen en arbetslöshetsförsäkring på 90 procent, i alla fall på sikt. En påminnelse om att marginalerna är förfärande små för många människor, allt prat om goda tider till trots.

På samma sätt drabbar karensdagen i sjukförsäkringen naturligtvis precis de grupper som tvingas gå till jobbet även när de är sjuka, helt enkelt därför att de inte har råd att stanna hemma.

Kommentarerna har varit lätta att förutse. Återställare och överbud, splittring och brist på realism.

Själv tycker jag att det någonstans känns uppfriskande. Det skulle vara lite till fackföreningsrörelse som passivt bär fram ekonomiska kalkyler åt ett eller annat politiskt parti. Och det skulle vara alldeles förfärligt om inte ens LO kunde lyfta fram den verklighet där karensdagar och procentsatser faktiskt handlar om att få pengarna att räcka till både mat och månadens räkningar.

Jag vet att det kan vara att utmana ödet, men jag skriver det ändå. Degerfors har vunnit de två senaste seriematcherna. I kväll står Landskrona på tur.