ÅSIKT

Krisen i Volvo värre än väntat

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

26 Juni 2008. Det är lite drygt en månad sedan Volvochefen Fredrik Arp i en tidningsintervju förklarade att det tredje skiftet på fabriken i Torslanda skulle bort.

Redan att beskedet lämnades genom en tidning signalerade att det nu råder nya tider på Volvo. Täta kontakter med en lojal facklig organisation har varit en kärna i ledningsfiloso­fin på företaget. Efter Arps utspel uttryckte klubben på Volvo dock förvåning.

”Man brukar väl fatta ett beslut först, innan man torgför det”, sa koncernfackets vice ordförande Mikael Sällström då till Dagens Arbete.

Nu är beslutet fattat, och det blev mer drastiskt än någon anade för en månad sedan.

Bensinpris kräver mindre bilar

Det tredje skiftet försvinner, 50 personer får gå från karossfabriken i Olofström. Dessutom sägs tjänstemän upp och antalet konsulter minskas. Sammantaget rör det sig om 600 arbetare, lika många tjänstemän och 500 konsulter. Ett av de största industrivarslen i Sverige på årtionden.

Bakom krisen på Volvo finns flera uppenbara faktorer.

Priset på bensin tvingar nu till sist bilbranschen att bygga mindre och bränslesnålare bilar. Ett exempel kom i förra veckan när ledningen för GM meddelade att nästa generations Saab 9-3 kommer att bli mindre än planerat. Det är därför den trots allt kommer att byggas i Trollhättan.

Volvo har haft produktionen av sina största modeller koncentrerade till Torslanda och Sverige. Därför drabbas fabriken på Hisingen extra hårt.

Den låga dollarkursen gör de bilar som byggs i Sverige dyrare i USA, och till skillnad från många konkurrenter har Volvo ingen produktion på andra sidan Atlanten. Volvo blir sällan ett alternativ när de amerikanska bilköparna vill byta ut sina mycket bränsle­törstande bilar.

Frågan är också om dagens modellprogram räcker till på den stenhårda internationella bilmarknaden.

Till detta ska läggas att Volvos ägare, Ford, sedan länge brottas med ekonomiska problem. Tålamodet med förluster är knappast överdrivet.

Kristecknen har alltså funnits, och neddragningar var väntade. Ändå chockade beskedet i går. Det kommer att försvaga företaget också i framtiden. Utvecklings- och marknadsföringsarbete, helt nödvändigt på en marknad i snabb förändring, lär få stå tillbaka.

Regering måste visa intresse

Det går att bygga bilar med vinst i Sverige. Det har inte minst de anställda på Volvo visat tidigare. Det går också att övertyga internationella koncerner om den saken. Det demonstrerar om inte annat förra veckans besked till Saab i Trollhättan.

Men det förutsätter, bland mycket annat, en regering som på allvar visar att den är intresserad av industrins behov och framtid. Det borde synas i utbildningspolitiken och i den ekonomiska politiken. Där handlar det dock snarare om hushållstjänster och skatterabatter än om villkoren för landets tillverkande företag.

Det borde också synas i näringspolitiken. Västsverige har alldeles för länge väntat på ett besked om fortsättningen på Trollhättepaketet, den satsning på bland annat kommunikationer, utbildning och forskning som mötte hotet mot Saab i Trollhättan.

Den gången handlade den socialdemokratiska regeringen och näringsminister Thomas Östros.

Det är hög tid att Maud Olofsson kliver fram och visar att hon faktiskt är näringsminister.

IP