ÅSIKT

Rymningarna avslöjar psykvårdens problem

Systemet att döma brottslingar till rättspsykiatrisk vård har överlevt sig själv

På Säters rättspsykiatriska sjukhus vårdas några av landets tyngsta brottslingar. För en dryg vecka sedan rymde en mördare och i måndags utfärdades rikslarm efter att ytterligare två fångar avvikit.
Foto: STEFAN JERREVÅNG
På Säters rättspsykiatriska sjukhus vårdas några av landets tyngsta brottslingar. För en dryg vecka sedan rymde en mördare och i måndags utfärdades rikslarm efter att ytterligare två fångar avvikit.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

3 september 2008. Det är bara en dryg vecka sedan en mördare rymde från Säters sjukhus, en av de rättspsykiatriska kliniker som vårdar landets tyngsta brottslingar.

I måndags utfärdades åter rikslarm efter en ny rymning från Säter. Två fångar, en dömd för mord, den andre för allvarliga våldsbrott, smet under frigång.

Den här gången återkom rymlingarna frivilligt. Ändå sätter den senaste veckans händelser fingret på ett av det svenska rättsväsendets problem: den rättspsykiatriska vården och begreppet ”allvarlig psykisk störning”.

Hälsan spelar roll

I snart sagt varje uppmärksammad brottsrättegång spelar den åtalades psykiska hälsa en framträdande roll. Vårens rättegångar om mordet på Engla och morden i Arboga är bara två exempel. Utlåtanden från en inte sällan oenig läkarkår vänds och vrids i rättssalar och medier.

Den svenska lagens fängelseförbud för den som lider av en ”allvarlig psykisk störning” är ett juridiskt, snarare än medicinskt, begrepp. Domstolen tvingas ta ställning till en gråzon, och resultatet är ofta svårt att förstå.

Den som döms till vård efter ett allvarligt brott kan, om vården visar sig framgångsrik, snart vara fri.

Riskerar långa straff

Den som å andra sidan anses en smula för frisk för att dömas till vård riskerar ett långt straff i en kriminalvård med otillräckliga resurser för psykiatrisk vård.

Rymningarna från Säter avslöjar ytterligare en svaghet i dagens ordning. Den psykiatriska vårdens huvuduppgift måste vara att försöka göra de intagna friska. Rimligen förutsätter det möjlighet att bevilja frigång och permissioner.

Samtidigt har rättspsykiatrin ett ansvar för allmänhetens säkerhet. Personer som är farliga, eller som kan bli farliga, får helt enkelt inte rymma.

Mycket talar för att det är systemet att döma brottslingar till rättspsykiatrisk vård som överlevt sig själv.

Därför är det bra att justitieminister Beatrice Ask och socialminister Göran Hägglund i början av sommaren annonserade en utredning om en förändring. I grunden finns psyk-

ansvarskommitténs drygt sex år gamla förslag.

Förslaget innebär att den som anses ”otillräknelig” – ett trängre begrepp än dagens ”allvarlig psykisk störning” – inte kan hållas ansvarig för sina handlingar och alltså inte heller dömas. Däremot måste möjligheten till tvångsvård stå öppen.

Den som å andra sidan kan hållas ansvarig för sina handlingar ska också dömas till ett straff, men måste naturligtvis också kunna få psykiatrisk hjälp.

Svåra gränsdragningar

Förändringen skulle knappast lösa domstolarna från dagens svåra gränsdragningar, eller problemen för den rättspsykiatriska vården. Men det skulle göra rättsskipningen lite mer begriplig.

I bästa fall skulle en förändring också lägga grunden både för säkerhet och för att vården ska få arbeta med att göra människor friskare.

IP