ÅSIKT

Krig och fred

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

8 september 2008. På Stockholms stadsteater vecklar för tillfället Leo Tolstojs väldiga Krig och fred ut sig som drama: mot det nya Europa som Napoleon vill skapa står det auktoritära tsaristiska Ryssland. Krig-et och massdöd avgör konflikten.

I vår tid försöker det moderna Europa, EU, på nytt att ställa sig mot ett auktoritärt Ryssland, styrt av Putin och hans väldiga centralbyråkrati: siloviki som dess medlemmar kallas. Det lilla kriget (Georgien) utkämpas, det stora kriget blir lyckligtvis inte av. När Napoleons sentida efterträdare Nicolas Sarkozy i dag beger sig till Moskva erbjuder EU-ledningen villkorade förhandlingar. Om inte de ryska trupperna dras bort från Georgien slår Unionen till med sanktioner.

Inget nytt avtal

Det blir helt enkelt inget nytt samarbetsavtal mellan EU och Ryssland, åtminstone inte inom den närmaste tiden.

Sannolikt darrar härskarna i Kreml lika obetydligt inför det hotet som inför den kritik EU riktat både mot övervåldet mot Georgien och erkännandet av de små provinser som brutit sig ur den artificiella georgiska gemenskapen.

EU:s förmåga att motverka storryska ambitioner har hittills drunknat i olja och kvävts av gas. Samma sorts egennytta som när västlig politisk höger och kapitalism bistod ryska oligarker med att plundra ut Ryssland under Jeltsins korrupta ledarskap.

Realpolitik och ekonomiskt egenintresse har hittills vägt betydligt tyngre än omsorg om demokrati eller något så högtidligt som moral.

Ett förbrukat förtroende

Den georgisk-ryska konflikten är annars en verklig möjlighet för Europa att utöva inflytande. USA, mer inriktat på kallt krig, militärstrategiska manipulationer i samverkan med

Georgien och med ett förbrukat förtroende som försvarare av staters oberoende, kan nämligen inte bygga fredsöverenskommelser med

Ryssland. EU-kommissionen beskriv-er i sin energistrategiska analys från förra året unionens energipolitik som för snäv och kortsiktig och som ett möjligt hot mot det som är EU:s särskilda identitet, att upprätthålla demokratiska värden.

Ryska ekonomin sårbar

EU borde bygga om det decennie-gamla samarbetsavtalet med Ryssland genom att i det förena energipolitik och demokrati. Den ryska ekonomin är påtagligt sårbar med bristande infrastruktur och oförmåga att garantera framtida olje- och gasleveranser. Protektionism, drastiska inskränkningar av utländska investerares rätt-igheter och nu kriget, får kapital att med svindlande hastighet lämna land-et.Ryssland som energistormakt är direkt beroende av EU, som kund och samarbetspartner. Unionen borde använda den rollen för att ställa demokratikrav på Ryssland.

Att använda ekonomisk makt för att förändra den ideologiska överbyggnaden borde vara ett recept som de ryska härskarna förstår. Marxismen är väl ändå inte helt bortglömd där.

OS