ÅSIKT

Åldrandet är mer komplicerat än så

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vid årsskiftet blir det förbjudet att diskriminera äldre på den svenska arbetsmarknaden.

Sverige blir därmed ett av de sista länderna i EU som förbjuder åldersdiskriminering. Frågan är vad som fick oss att dröja så länge?

Varför vi svenskar är så rädda för åldrandet?

Bemanningsföretaget Manpower gjorde en undersökning i 25 länder. Bland 28?000 arbetsgivare var de svenska cheferna sämst på att rekrytera personer över 55 år. Fler studier visar att svenska arbetsgivare inte vill anställa äldre arbetskraft. Dagens Industri konstaterade till exempel att en enda procent av de som anställdes 2004 var över 50 år:

Scania anställde 880 personer. 26 av dem var över 50.

Lindex anställde 185 personer. Två av dem var över 50.

Tidningen Lag & Avtal berättar historien om den 62-åriga kvinnan som sökte jobb som bilvårdare. Hon blev inte ens kallad till intervjun. Företaget kallade enbart svenskar födda på 80-talet.

Kvinnan hade alla fel, hon var kvinna, av annan härkomst och hon var dessutom – för gammal.

En 62-årig tant kan väl inte vårda en bil.

En 62-årig tant kan väl inte sälja trosor heller, om man får tro på Lindex.

Faktum är att 62-åriga tanter snarare brukar gå i pension, eftersom de uppnått den reella pensionsålder vi har här i Sverige. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson föreslår nu på DN debatt att pensionsåldern ska bli mer flexibel, att man ska kunna arbeta till 72-årsdagen. Men att man har rätt till deltid från 61 års ålder.

Om fler arbetar längre får vi mer pengar till välfärd. Så långt har Maria Larsson rätt. Det finns säkert många som både kan och vill jobba lite längre. Det är väl alldeles självklart att de ska kunna stanna kvar på jobbet några år till.

Men för alla de som slitit hårt och inte orkar jobba till 72 måste det finnas någon rättvisa. Maria Larsson vill öka jobbskatteavdraget för de äldre. Hon vill gynna dem som fortsätter att arbeta.

De som får betala är de som går i pension tidigt, de som inte kan jobba kvar därför att jobbet är för tungt, därför att kroppen tagit stryk. De får betala högre skatt än de som fortsätter att arbeta.

Maria Larsson ägnar några rader åt modern hjärnforskning i sin DN-artikel. Hon skriver att de som är mellan 55–75 år befinner sig i sin mest kreativa period. Det är alltid en tröst, men den kreativiteten räcker inte långt om ryggen är värkbruten.

Åldrandet är mer komplicerat än så. Det går inte att först diskriminera bort de äldre från arbetsmarknaden för att sedan i ett tvärt kast säga att alla äldre ska jobba. I båda fallen förnekar man det faktum att vi blir gamla. Låt oss acceptera åldrandet och respektera att det tar sig olika uttryck.