ÅSIKT

Försök använda krisen politiskt

”Innehållet i stimulanspaketen minst lika viktigt som storleken”

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
POSitivt  Att underlätta för cyklister och fotgängare att transportera sig i storstäderna är exempel på bra krispolitik.
Foto: CAROLINE TIBELL / SCANPIX
POSitivt  Att underlätta för cyklister och fotgängare att transportera sig i storstäderna är exempel på bra krispolitik.

9 MARS 2009. Regering efter regering har nu krossat de statliga spargrisarna. Pengar vräks ut i ekonomin för att återstarta efterfrågan: Stimulera, stimulera, stimulera! EU:s 13 största ekonomier har sedan september förra året slagit in krispaket värda sammanlagt 90 miljarder euro. Den politiska debatten har främst handlat om storlek. Från höger såväl som från vänster.

Vänstern jublar över att världen efter att ha gått vilse i den nyliberala pannkakan nu tycks ha återvänt till ekonomen John Maynard Keynes: Stimulera mera! Högern oroar sig för budgetunderskott.

Spendera – på vad?

Samtidigt hävdar Nouriel Roubini (ekonomen som förutsåg krisen och därmed har förärats smeknamnet Dr Doom) att även det ofattbart stora amerikanska paketet är för litet.

Politiskt har vi i hög grad fått en debatt om hur mycket pengar staten bör spendera och förvånansvärt lite debatt om på vad staten bör spendera. Av de nämnda 90 miljarderna går exempelvis bara 1,2 till gröna investeringar.

Den brittiske professorn och socialdemokratiske rådgivaren Geoff Mulgan som jag träffade i London förra veckan sa att han var chockad över hur lite pengar i krispaketen som har riktats mot framtiden.

Fokus ligger på att betala notan för gamla misstag, det saknas en progressiv riktning samt en tydlig analys om från vilka sektorer återhämtningen kan förväntas komma. Vart ska vi egentligen rikta investeringarna? Vi borde rikta dem framåt, menar Mulgan och det mesta tyder på att framtidens jobb kommer att finnas inom områden som hälsa, utbildning, omsorg, miljö och turism. Samtidigt har de flesta krisplaner hittills riktats mot mycket smalare delar av arbetsmarknaden, skriver han i ett utkast till rapport i frågan.

Krisen borde användas politiskt för att anpassa samhället till ny teknik, en åldrande befolkning och nya industrier. Positiva exempel är de amerikanska projekt som handlar om att bygga om städer för att underlätta för transport till fots och cykel.

Lyft blicken

Även den europeiska investeringsbankens satsningar på att anpassa byggnader till en åldrande befolkning är framtidsinriktade. Mulgan menar att omsorgsindustrin borde ges större prioritet än bilindustrin om vi vill skapa sysselsättning på sikt.

Den här typen av diskussioner om innehåll (och inte bara storlek) borde ges större utrymme. Stora delar av vänstern har varit så förtjust över att se den europeiska stabilitetspakten försvinna utom synhåll att man har glömt bort att prata framtid. Krisen visar på behovet av en ny syntes mellan marknad och politik och en sådan formuleras inte genom fjäsk för den egna historien.

Det är dags att lyfta blicken.

KK