ÅSIKT

Står på fel sida om historien

Regleringar av finansmarknaden måste ske nu. Sådana är politikens villkor.

Emot ”regleringsiver”  Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ser ingen anledning till nya regleringar. Ett ställningstagande som placerar oss till höger om Europa i allmänhet.
Foto: PETER WIXTRÖM, AP
Emot ”regleringsiver”  Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ser ingen anledning till nya regleringar. Ett ställningstagande som placerar oss till höger om Europa i allmänhet.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

18 mars 2009. Vi lever onekligen i intressanta tider. Även om stats­ministern i måndags uttalade sig som vore krisen över (”de ­finanspolitiska paket som vi sett har nått väg ände”) är det en analys som inte delas av omvärlden.

G20-mötet i London i april jämförs redan med den konferens som hölls i samma stad 1933, denna misslyckades och bidrog till ett ­decennium av ekonomiska katastrofer. Mötet i april ­måste bli en framgång och gällande finanspolitiska paket förespråkar den knappast vänstervridna publikationen The Economist en koordinerad stimulans på 2 procent av världens BNP.

Sverige är inte med i London, men vår ståndpunkt i den stora frågan om reglering av finansmarknaden är anmärkningsvärd. Carl Bildt skrev i måndags att han har ”svårt att se den omedelbara relevansen av att veckla in sig i komplicerade och okända nya regleringar” och Reinfeldt deklarerade i EU-nämnden i december att Sverige ”talar emot en alltför snabb och ­långtgående regleringsiver”. Det är en position som placerar oss inte bara till höger om Europa i allmänhet, utan även på fel sida om historien.

”Den omedelbara relevansen” som Carl Bildt har svårt att se, tja – minska risken för kreditbubblor och boomer på tillgångsmarknader? Förebygga likviditetsbrister för systematiskt viktiga marknader? Säkra finansiering för viktiga finansinstitut samt ­förhindra eller hantera konkurser i viktiga ­finansiella institutioner? Eller?

Det borde exempelvis vara rimligt att finansiella produkter regleras unge­fär som läkemedel eftersom de på snarlikt sätt kan vara antingen giftiga eller nyttiga. För att ett nytt instrument ska kunna introduceras bör det testas och godkännas och vissa instrument ska kanske (vilket Willem Buiter har föreslagit) enbart vara tillåtna ”på recept”.

Om det här skulle göra att den ­finansiella innovationen blir långsammare? Naturligtvis. Om det här ­skulle leda till att vissa bra ­finansiella produkter aldrig får se dagens ljus? Sannolikt. Men det är ett pris vi måste vara beredda att betala. Farorna med för lite reglering är för stora.

Bildt menar att nya regleringar kräver en eftertanke som inte finns mitt uppe i en kris och naturligtvis skulle det vara bättre att inte behöva ­stressa. Men ett sådant alternativ existerar ­inte. Valet står mellan att försöka genom­föra de nödvändiga reformerna nu när finanssektorn är försvagad och inte kan lägga in veto, eller att ­vänta tills den hinner återhämta sig och det därmed blir omöjligt att genom­föra vad vi i dag vet är nödvändigt.

Det är nu eller aldrig. Sådana är ofta politikens villkor. Men det förstår väl egentligen både Reinfeldt och Bildt.

FAKTA

Uppdrag: rädda världsekonomin

Agenda för G20 i London den 2 april

?Effekter av hittills genomförda stimulanser.

Huvuddrag för ett nytt finansiellt system.

Ökade resurser för IMF.

?Reform av de internationella ­finansiella institutionerna.

?Ett internationellt system för tidig varning om kriser.

Samordnade regleringar.

Åtgärder mot protektionism.

?Ökat bistånd.

KK