ÅSIKT

En ledare som trivs

Rödgrön  Mona Sahlin verkar trivas i rollen som partiledare. Med all rätt, för de rödgröna är i dag ett etablerat alternativ.
Foto: Björn Lindahl
Rödgrön  Mona Sahlin verkar trivas i rollen som partiledare. Med all rätt, för de rödgröna är i dag ett etablerat alternativ.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I söndags pratade Fredrik Reinfeldt om den egna plånboken. Sahlin pratade i går om varför vi ska bry oss om varandra. Reinfeldt skrämdes med oppositionens skattesänkningar. Sahlin pratade om varför vi bör utveckla den svenska välfärden.

Här i Visby pratar man om vem som ”vinner” Almedalen som om politikerveckan var en fotbollsmatch.

Sahlins tal var bra

Så här långt är det onekligen de rödgröna (om vi nu ska prata i de termerna). Alliansen har haft problem. En arbetsmarknadsminister som avgår, centerpartister som hoppar av, avgångsrykten om Maud Olofsson, tjafs och bråk. Socialdemokraterna är däremot nöjda. Mona Sahlins tal var bra. Och förbandet Moneybrother var onekligen oerhört mycket bättre än det folkpartistiska ABBA-medleyt som inlett för Jan Björklund kvällen innan.

Det var skönt att se Sahlin som socialdemokratisk partiledare. Under våren har hon i så hög grad varit ledare för de rödgröna. Det har känts som om Sahlin trivts bättre i den rollen än i den som ordförande för Socialdemokraterna och det har varit ett problem.

Ett etablerat alternativ

För de rödgröna är i dag ett etablerat alternativ. Där det tidigare inte gick att få Peter Eriksson och Lars Ohly att ställa upp på bild tillsammans, är det i dag svårt att hitta en bild där de inte står tillsammans. Väljarna undrar inte längre: är de eniga, utan snarast, vad står de för? Kanske framför allt: vad står socialdemokraterna för?

Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen handlade om tre saker: skatterna, skatterna, skatterna. Mona Sahlins handlade om tre andra saker: välfärden, välfärden, välfärden. En klassisk konflikt som är mer aktuell än någonsin. Effekterna av regeringens skattesänkningar syns i välfärden. Under det fjärde kvartalet 2009 försvann 18 000 jobb inom den skattefinansierade välfärden. Folk som får sparken. Behov som inte möts. Människor som inte längre kommer kunna lita på välfärden utan tvingas söka privata försäkringar. Så går det till när en välfärdsmodell avvecklas bit för bit – det är vad som står på spel.

2010 – ett ödesval

Gårdagens huvudbudskap var just att 2010 är ett ödesval. Det är åren 2010 till 2014 som vi kommer att minnas som de år när det hände. Åren när den svenska välfärdsmodellen antingen avvecklades eller utvecklades, sa Sahlin. Det är vad det handlar om. Det skulle man också vilja påminna SSU:arna om där de stod framför scenen i t-tröjor med Mona Sahlins ansikte på.

Att de har gått med i en politisk rörelse – inte en fan club.

KK