ÅSIKT

Som ett spöke genom Europa

”Tvånget att bära viss klädsel och tvånget att ta av den är två sidor av samma ofrihet”

två sidor Frankrikes nya beslut om förbud mot burka och niqab på allmän plats är två sidor av samma ofrihet – tvånget att bära en viss klädsel – och tvånget att ta av den.
Foto: FRED ERNST/AP
två sidor Frankrikes nya beslut om förbud mot burka och niqab på allmän plats är två sidor av samma ofrihet – tvånget att bära en viss klädsel – och tvånget att ta av den.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag firar Frankrike sin nationaldag och sina republikanska friheter. Men det är också dagen efter nationalförsamlingens beslut om förbud mot niqab och burka på allmän plats, ett beslut som senare kommer att bekräftas i senaten. Det beslutet finns det inget som helst skäl att fira, den omfattande uppslutningen till trots.

Republiken är förvisso splittrad men det finns en stor rädsla för radikal islamism som lyser igenom de högtravande påbuden för broderskapet och frihetsidealen. Den lika uppburne som ofta pompöse Bernard-Henry Lévy har kryddat med filosofiska försvarstal för upplysningen. President Nicolas Sarkozy, kringränd av en mutskandal, friar till en ängslig höger.

Klädkod i frihetens namn

Förbudsmotståndarna ser de praktiska svårigheterna och de politiska inkonsekvenserna. Dels kontrollen av efterlevnaden och de polisiära ingripandena, dels en officiellt föreskriven klädkod i frihetens namn.

Förespråkarna ser, klarsynt, kvinnors tvång och plikt att beslöja sig som ett uttryck för inskränkning av kvinnors frihet. Det må förklaras traditionellt, patriarkalt, kulturellt eller religiöst. Man kan höra ivriga motargument som talar om frivillighet och till och med om upplevd frihet genom att slippa påträngande blickar, men aldrig övertygande. I sitt sammanhang går huvudduken, burkan eller niqaben aldrig att ta som en frihetssymbol. Det är förtryck rakt igenom.

Fruktar utbredning

Förbudsentusiasterna fruktar också en islamsk utbredning och en samhällsform som blandar religion och civilt liv på ett hotfullt sätt. Det är allt från dagligt täta bönestunder till sharia och auktoritär kontroll à la iransk moralpolis eller afghansk talibanism.

Frankrike har flest muslimer i Europa, men andelen kvinnor som bär heltäckande klädedräkt kan bara räknas i promille. Så är det även i andra länder som överväger eller är inne i en liknande lagstiftningsprocess. Danmark, Nederländerna, Italien och Tyskland är några exempel ur den första kategorin och Belgien, Spanien och Schweiz ur den andra. Burkan är ett spöke som går genom Europa.

Spegelbild av samhället

Frågan är vad ett förbud gynnar.

Sannolikt ingen och ingenting. Kvinnoförtrycket rår det inte på och inte den radikala islamismen, den måste motas på andra vägar. Upplysningen är inte hotad, inte heller den öppna västerländska levnadsformen.

Det som kommer ut av ett burka- och niqabförbud är ett Europa som delvis blir en spegelbild av en samhällsform som förbudsivrarna fördömer och är rädda för. Tvånget att bära viss klädsel och tvånget att ta av den är två sidor av samma ofrihet.

KA