ÅSIKT

Goda råd till en ung valarbetare

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Om några veckor börjar den verkliga valrörelsen. Den vi känner igen, inte så mycket Twitter utan mer av valstugor, affischer, torgmöten och fula kampanjknappar.

De kommunikativa kampanjstrategerna blir visserligen bara fler, men när valet närmar sig kokar det alltid ner till gamla beprövade metoder. Då är ingenting nytt, inte ens parollerna.

Med hjälp av Janne Sundlings utmärkta bok ”Rösta” (Stenberg-Schentz förlag) kommer här några gamla råd till den nya generationen valarbetare.

Djur  

En valkampanj vinns med hjälp av djur, de behöver inte ens vara gulliga. Moderaterna hade till exempel en mås som flög över affischerna under 70- och 80-talen. Egentligen kan måsen fortfarande anas i den nyare loggan ”nya Moderaterna” där ordet ”nya” liksom flaxar över Moderaterna. Flaxet ska stå för frihet, men alla utanför Stockholm vet att måsen egentligen symboliserar en stockholmare – skriker och skitar ner.

I förra valet introducerade Centerpartiet den svenska bävern, ett djur som räddades undan utrotning men som tack för det fäller timmer, dämmer upp dammar och ställer till med faslig oreda i naturen. Partiledaren Maud Olofsson har också liknats vid Duracell-kaninen, fast nu lär väl de batterierna vara på upphällningen.

Nästan 45 procent av väljarna röstade 1985 på Socialdemokraternas prickiga dalmatinerhund. I årets val försöker Moderaterna göra om hundtricket, fast nu med en betydligt röstsvagare golden retriver.

Stuga

En kampanj måste gå hem i stugorna. För att försäkra sig om seger gör man alltså bäst i att sätta upp egna stugor på torg och utanför Systembolaget. I förra valrörelsen restes hela 1?000 valstugor över landet.

Stugan kan målas i partifärg, men trivselattiraljerna är viktigare: stolar, bord med duk, kaffetermos och småkakor. Plus ett oändligt antal broschyrer att dela ut till alla de skolelever som skickats ut av sina lärare för att jämföra partier. Eleverna saknar visserligen rösträtt, men jämför gärna partiernas utbud av bjudgodis.

Bara åtta procent av väljarna hämtar sin information i valstugan, men den är en typiskt svensk företeelse som i varje fall mobiliserar den lokala partigruppen.

Även lokalpolitiker måste dock se upp. 2006 dök SVT:s Janne Josefsson upp i en helt vanlig valstuga och efter det fick moderaten Christer Ewe lämna kommunfullmäktige i Kristianstad sedan han sagt att invandrare är ”duktiga på att föda många barn och utnyttja vårt system”.

Kändis

Alla partier vill ha ett dragplåster, men varning: omloppstiden för en partikändis blir allt kortare. Förra året var det Marit Bergman som sjöng med Mona Sahlin, i år är det Moneybrother. Annat var det förr då Monica Nielsen och Monica Zetterlund kunde sjunga med Tage Erlander i en hel mandatperiod.

Största kändispartiet är Kristdemokraterna som haft en snabb genomströmning av kändisar som Gert Fylking, Jerzy Einhorn, Eva Rydberg, Rolf Åbjörnsson, Peter Althin, Alice Timander, Anders Wijkman och Björn Gillberg.

Centerpartiet försökte sig också på kändistricket med skådespelerskan Solveig Ternström, men hon lämnade partiet med buller och bång mitt i Almedalsveckan. Kändisar utan tydligt engagemang är alltså att föredra. Något Socialdemokraterna förstod redan när de rekryterade en gammal fotbollsspelare.

Ord

Till tal och paroller finns några klassiska ord som duger i de flesta partier:

RÄTTVISA

TRYGGHET

ORDNING

SOLIDARITET

FRIHET

Gör inte

Efterlys inte partiledaren. (1998 efterlyste Centerpartiet partiledaren Lennart Daléus på stora reklamtavlor.)

Bjud inte på gubbröra. (1994 försökte Mona Sahlin truga kvinnliga journalister med gubbröra och Mosa Mona-kampanjen tog fart.)

Köp inte en större gård. (2006 förlorade Göran Persson valet.)

EF