ÅSIKT

De binder ris åt egen rygg

NYA FÖRHANDLINGAR Hösten 2011 ska IF Metalls ordförande Stefan Löfven tillsammans med Unionen och Sveriges Ingenjörer förhandla fram nya löneavtal med Teknikföretagen.
Foto: GUSTAV MÅRTENSSON
NYA FÖRHANDLINGAR Hösten 2011 ska IF Metalls ordförande Stefan Löfven tillsammans med Unionen och Sveriges Ingenjörer förhandla fram nya löneavtal med Teknikföretagen.
LEDARE

2 AUGUSTI 2010. Löneavtal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Svensk ekonomi har fått ordentlig fart. Konjunkturinstitutet talar i sin senaste prognos om en tillväxt på 4 procent i år.

Samtidigt strömmar industrins kvartalsrapporter in och visar kraftfulla vinstökningar.

Men ute på företagen går de lokala löneförhandlingarna trögt. Arbetsgivarna är lika hårdnackat avvisande som när lönerörelsen inleddes tidigt i våras.

”De stora klubbarna får inte ut någonting. De får nöja sig med sina 0,9 procent”, säger IF Metalls Ingemar Almteg i Dagens Arbete.

Ett annat läge

Det kan naturligtvis straffa sig. Hösten 2011 ska IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer förhandla om nya avtal med Teknikföretagen, som sagt upp det normgivande industriavtalet. En alltför snål arbetsgivarinställning kan bli en fara för arbetsfreden. Någon fredsplikt kommer inte att kunna åberopas.

Läget är nu helt klart ett annat än när avtalsrörelsen inleddes. De centrala förhandlingarna ägde rum i skuggan av en internationell finanskrasch och djup ekonomisk nedgång. Det fanns en genuin osäkerhet om den framtida konjunkturen.

”En vinstexplosion”

I dag är vetskapen desto större. ”Vad vi ser är en vinstexplosion i svenskt näringsliv”, konstaterade SEB:s analyschef Esbjörn Lundevall nyligen. Det är en konsekvens av både exportökningar och, inte minst, omfattande sparåtgärder och uppsägningar.

På flera av storföretagen startar inte de lokala förhandlingarna förrän i höst. Först då går det att se om det finns en gemensam linje i företagens ovilja – en samordning som är lika stark som vid de centrala uppgörelserna. Då var utgångsbudet i stort sett noll med hänvisning framför allt till riskerna för urholkad konkurrenskraft. En sådan hållning går knappast att försvara nu, låt vara att uppsvinget ännu inte fått fullt genomslag på alla håll.

Utan påslag

Många lokala uppgörelser slutar utan några extra påslag överhuvudtaget. Ur ett kortsiktigt arbetsgivarperspektiv är det fullt begripligt – lönerna ska hållas nere, det finns en besvikelse över kompromisserna om bemanningsföretagen, för att ge två sannolika skäl.

Men som strategi är det betydligt svårare att förstå attityden. Ett avtal som riskerar att leda till försämrad köpkraft, vilket är tänkbart eftersom Teknikavtalet inte är reallönesäkrat, ger naturligtvis upphov till en väldig irritation. För att inte säga vrede, i ett läge när bolagen gör rekordvinster.

Arbetsgivarna håller på att binda ris åt egen rygg.

KA