ÅSIKT

Inte trovärdigt, Maud Olofsson

kraftutspel  Centerledaren Maud Olofsson vill sälja en minoritetspost i statliga Vattenfall och satsa pengarna på ett riskkapitalbolag. Förslaget har mött massiv kritik från oppositionen. Foto: ROLF HÖJER
kraftutspel  Centerledaren Maud Olofsson vill sälja en minoritetspost i statliga Vattenfall och satsa pengarna på ett riskkapitalbolag. Förslaget har mött massiv kritik från oppositionen. Foto: ROLF HÖJER
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Centerledaren Maud Olofssons förslag om att sälja en minoritetspost i statliga Vattenfall och satsa pengarna på ett riskkapitalbolag, har mött i huvudsak två ­invändningar:

Det vore resursslöseri. Och det vore att gå över ån efter vatten.

Ingen av invändningarna saknar grund.

En köpeskilling är som intäkt en ­engångssumma och borde, om den alls ska nyttjas, användas till att betala av på statsskulden. Det var vad folkpartiledaren Jan Björklund föreslog. Dessutom har staten redan ett bolag för riskkapitalförsörjning (Industrifonden) som skulle kunna ombesörja även de satsningar på ny grön ­teknik som Olofsson plötsligt ­ivrar för.

Vattenfall kan bli spjutspets

Ingenting hindrar egentligen att Vatten­fall blir den spjutspets för hållbar förändring som egentligen är tänkt – om bara de ursprungliga direktiven förverkligades. Då skulle det också vara naturligt att för detta ändamål satsa delar av bolagets stora vinster, vilket var Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros reaktion på Olofssons utspel.

Mest kol och gas

Men statens ägardirektiv har snarast spelats ned under Maud Olofsson. Det har funnits stora förväntningar på en förändring och förnyelse av inriktningen på Vattenfall, vars elproduktion förra året till största delen kom från kol och gas.

Det förslag till nya direktiv som presenterades i våras gav dock inte mycket hopp på förnyelsefronten. Förslaget fick också stark kritik för att det till och med sänkte ambitionerna när det gäller hållbar försörjning. Centerledaren talar om satsningar på grön energi. I verkligheten har hon ägaransvar för ett företag som på senare år ökat sina investeringar i fossila bränslen med 60–70 procent, samtidigt som satsningarna på förnybar energi minskat.

Inte övertygande

En tredje invändning kan alltså riktas mot Olofssons förslag:

Det saknar trovärdighet.

Än mindre blir denna trovärdighet mot bakgrunden av Centerns miljöpolitiska kollaps. Partiet har i år röstat både för nya kärnkraftsreaktorer och mot kravet på ökat kommunalt veto mot uranprospektering. En sådan omsvängning görs inte ostraffat. Medlemmar har protesterat och väljarundersökningarna visar dalande siffror. I United Minds mätning, presenterad i Aftonbladet i går, nådde partiet inte mer än 4,2 procent.

Maud Olofsson kan tänkas ha haft två syften med sitt utspel: Att lägga ut en dimridå över regeringens misslyckande med Vattenfall och att försöka blidka det egna partiets arga miljökritiker. I inget av fallen ser hon ut att lyckas.

KA