ÅSIKT

Grunden för en bra lönerörelse

EN HÖRNSTEN I EKONOMIN I går kunde facken inom industrin berätta att man nu har kommit överens om en gemensam tidtabell för den kommande avtalsrörelsen.
EN HÖRNSTEN I EKONOMIN I går kunde facken inom industrin berätta att man nu har kommit överens om en gemensam tidtabell för den kommande avtalsrörelsen.Foto: peter gunnars
LEDARE

15 JANUARI 2011. Avtalsrörelsen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

Sucken av lättnad kunde nästan höras. När facken inom industrin i går kunde berätta att det nu finns en gemensam tidtabell för den kommande avtalsrörelsen, måste många med ansvar för den svenska arbetsmarknaden ha känt att luften blev lättare att andas.

Lönebildningen är en hörnsten i en fungerande ekonomi, precis som prisstabilitet och sunda statsfinanser. I bästa fall skapar den på en gång reallöneökningar, konkurrenskraft och arbetsfred. Bara den kombinationen fungerar i det långa loppet.

Förutsätter långsiktighet

På den svenska arbetsmarknaden har formeln i drygt ett årtionde varit samordnade förhandlingar inom den konkurrensutsatta industrin, och en respekt för industrins avtal från den övriga arbetsmarknaden.

Industriavtal, och samordning inom LO.

Det kan låta enkelt, men förutsätter att alla parter sätter långsiktighet före möjligheten att flytta fram positionerna på kort sikt.

Frågan är om arbetsgivarsidan tog det ansvaret i den senaste avtalsrörelsen? Klart är i alla fall att arbetsgivarna i krisens spår valde att strida för ett nollbud och att förhandlingarnas uppläggning inte precis tycks ha haft som syfte att skapa en samlad uppgörelse.

Resultatet blev de första avtalskonflikterna inom industrin sedan industriavtalet skrevs under 1997 och olika avtals­perioder för arbetare och tjänstemän. Resultatet blev också att Teknikföretagen – industrins dominerande arbetsgivarorganisation – valde att säga upp den förhandlingsordning som varit grunden för tillverkningsindustrins lönenormerande roll.

Risk för konflikter

Förutsättningarna för årets avtalsrörelse har sett mörka ut. Den riskerade att bli en upp­repning av gamla tiders smygpassande och kompensationskrav, och den skulle mycket väl ha kunnat sluta i omfattande konflikter.

I en sådan situation hade industrins möjligheter att fungera som riktmärke för den övriga arbetsmarknaden varit borta.

Parterna vill ta ansvar

Nu – i elfte timmen – har parterna lyckats lappa samman systemet. Avtalsperioderna anpassas så att samordnade förhandlingar blir möjliga.

Förhandlingsordningen från industriavtalet är återupprättad.

Det betyder inte att förhandlingarna kommer att bli enkla. Dagens uppgörelse innebär inte ens att såren från den senaste avtalsrörelsen är läkta. Men det visar att arbetsmarknadens parter trots allt vill fortsätta att ta ansvar för en fungerande lönebildning, som på en gång kan leverera reallöneökningar, konkurrenskraft och arbetsfred.

Det ska vi vara väldigt glada för.