ÅSIKT

Bonuskritiken bara populism

Nu är bonusdirektörerna tillbaka. Ska sanningen fram har de aldrig varit riktigt borta.

Bonusbubblan växer igen i svenska statliga bolag, visar en genomgång av Svenska Dagbladet.
Bonusbubblan växer igen i svenska statliga bolag, visar en genomgång av Svenska Dagbladet.Foto: LOTTE FERNVALL, urban andersson
LEDARE

22 OKTOBER 2010. Direktörsbonusar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under något år har landets företagsledare och spekulationsexperter försökt hålla låg profil. Nu är bonusdirektörerna tillbaka. Ska sanningen fram så har de aldrig varit riktigt borta.

Efter finanskrisen fick girigheten spela rollen som syndabock. Bonussystem och personlig snikenhet har varit med och skapat haveriet i den internationella ekonomin. Det är inte några tomma slagord, det är en analys som landets finansminister gör sedan opinionen pejlats in.

Rejäl kompensation

Sådant biter till och med på bonusdirektörer, men kanske inte så hårt som Anders Borg trodde.

I går kunde Svenska Dagbladet visa hur det gått med regeringens beslut att ännu en gång avskaffa de rörliga ersättningarna till ledarna i statliga svenska bolag. Bonusbubblan växer igen, trots Borgs myndiga förmaningar.

I helstatliga Vattenfall tog det över ett år att förhandla

om ”bonusprogrammen”, och resultatet blev rejäl kompensation till cheferna. I andra statliga företag har styrelsen motarbetat regeringens direktiv, och i bolag där staten är stor delägare, till exempel Nordea, lever bonuskulturen.

På samma sätt är det i många privata företag.

Det tycks som om näringslivets toppar ingenting minns och ingenting lärt.

Barska ord

Och kanske är det precis vad vi borde förvänta oss. För trots de barska orden finns mycket populism bakom Anders Borg kritik av bonusdirektörerna. Han vet att människor är förbannade, men frågan är om vreden verkligen nått in i finans-departementets rum?

Finansministern talar om styrsystem, men människor är förbannade på orättvisa och ansvarslöshet.

En del landar alltid mjukt

Varför ska den som redan från början tjänar 20 eller 30 gånger så mycket som en normal löntagare, behöva en extra belöning för att göra ett bra jobb? Varför ska någon egentligen alls ha den sortens ersättningar?

Och hur kan det komma sig att somliga alltid landar lika mjukt, i fallskärmar och pensionsuppgörelser?

Varför betyder drivkrafter bonusar åt direktören, men utförsäkring för den som slitit ut sig på jobbet?

Det är frågor som fanns långt före finanskraschen. Och det är frågor som kommer att fortsätta att ställas. Och där har Anders Borg inga svar.

IP