Ledare

Merkel och Reinfeldt missar EU:s problem

INGEN LÖSNING När bankerna i Irland föll som käglor fick EU rycka in som räddaren i nöden. Fredrik Reinfeldt pratade om ”de nödvändiga reformerna”, oklart vilka. Angela Merkel vill att de länder som strular med ekonomin ska budgetsaneras till lydnad.
INGEN LÖSNING När bankerna i Irland föll som käglor fick EU rycka in som räddaren i nöden. Fredrik Reinfeldt pratade om ”de nödvändiga reformerna”, oklart vilka. Angela Merkel vill att de länder som strular med ekonomin ska budgetsaneras till lydnad.Foto: AP

1 MARS 2011. Eurokrisen

Fredrik Reinfeldt var i Hamburg i går och pratade om att Europa måste genomföra ”de nödvändiga reformerna”. Vilka de var. Oklart. Däremot uttalade han de vanliga besvärjelserna om det svenska jobbskatteavdragets välsignelser och säga vad man vill om jobbskatte­avdraget – det kommer inte att lösa eurokrisen.

Tysklands roll i Europa har förändrats. Den brukade drivas av ett historiskt ansvar. Nu är det slut med det. Angela Merkel vill veta vem som ska betala för vad – och det kommer inte vara hon.

Oansvariga sydeuropéer

Tyskland klamrar sig fast vid en berättelse att om det finns en kris så måste det vara en statsskuldkris. Det måste handla om oansvariga sydeuropéer som misslyckats med att hålla ordning på sina

underskott. Nu ska de budgetsaneras till lydnad under den nya ”fransk-tyska konkurrenspakten” – en uppsättning ekonomiska tortyrinstrument som EU ska fatta beslut om i mars.

Problemet är att förutom i fallet Grekland var det först efter finanskrisen som statsfinanserna kollapsade: regeringar tvingades rädda banker och hantera massarbetslöshet. Sedan har EU:s banksystem så lite kapital att det knappt kan ta några förluster.

Tysklands-räntor

När bankerna föll som käglor ville EU inte skaffa sig en gemensam plan. Staterna fick rädda sina egna banker. Irländska skattebetalare fick betala för bankernas fordringsägare i Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Irlands underskott exploderade. Sedan fick Irland räddas av EU. Det borde finnas smidigare sätt.

Räntorna inom eurozonen har satts efter Tysklands behov, länderna i Sydeuropa hade behövt betydligt högre räntor. Nu kunde de låna som aldrig förr. Köpa Audibil efter Audibil som Tyskland glatt exporterade.

Sparande och överskott i norr blev till underskott och skulder i syd. I längden höll det naturligtvis inte.

Kritik för svenskt sparande

Får man tro det senaste G20-mötet kan både Sverige och Tyskland i framtiden få kritik just för att vi sparar för mycket och importerar för lite. Det svenska överskottet i utrikeshandeln är dubbelt så stort som det utskällda kinesiska. Det kan leda till att den svenska budgetpolitiken –vi envisas med överskott trots rekordlåg statsskuld – kommer att ifrågasättas av omvärlden.

Varken Fredrik Reinfeldt som i går skröt med just statsskulden, eller Angela Merkel som försöker pressa fram reformer som om eurokrisens orsak handlade om statsfinanser verkar reflektera över detta. Det är synd.