ÅSIKT

Björklund – nu kan du lära dig något...

LEDARE

29 NOVEMBER 2010. Skolan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén ska beskriva uppgörelsen om betygen mellan Socialdemokraterna och regeringen talar hon om ett ”historiskt beslut”.

Det måste ändå betraktas som en överdrift.

Och samma sak kan man nog säga när miljöpartiets Jabar Amin frankt hävdar att Socialdemokraterna lägger den aktiva oppositionspolitiken åt sidan.

Frågan om ifall Skolverket ska skriva kriterier för tre av betygsstegen, eller för alla de fem godkända betygen kan omöjligt vara ideologisk.

Det handlar om en teknikalitet i utkanten av det riksdagspolitiker bör ägna sig åt.

Omtvistade betyg, stressade elever och osäkra lärare kommer vi att få leva med, oavsett hur många skrivelser Skolverket producerar.

Dyster historia

Ändå skulle uppgörelsen kunna antyda ett skifte i den skolpolitiska diskussionen.

Den har varit en dyster historia de senaste femton åren, och det beror till stor del på en man.

Folkpartiledaren Jan Björklund.

Skolan är en jättelik institution. Över 100 000 lärare och en bit över en miljon elever.

Det gör förändringar besvärliga.

Utbildning är dessutom långsiktig. En grundskoleutbildning tar nio år, ett gymnasieprogram tre år. Utbildningens effekter ska räcka betydligt längre än så, i bästa fall till ett livslångt lärande.

Tillsammans gör det att skolpolitik är sällsynt illa lämpad för politiska lappkast och billiga populistiska poäng. Traditionellt har det respekterats i svensk politik, men inte av Björklund. Och hans grälsjuka har fungerat. Attackerna på ”flumskolan” har burit hela vägen till ministerpost och partiledarskap.

Vad är flum?

Precis vad Björklund menar med flum är lite oklart. Vad han vill ha i stället desto tydligare.

Folkpartiledaren har gjort sig till tolk för en retropedagogik med provräkningar, bildkartor och psalmsång. Och betyg förstås, så ofta och tidigt som möjligt.

Ofta tycks Björklund vara på jakt efter en lycklig barndom som klassens ordningsman när han i stället borde leda skolan på 2000-talet.

Det har inte varit bra för skolpolitiken, och det har inte varit bra för skolan.

Skulle uppgörelsen om betygskriterierna vara ett tecken på att Björklund insett värdet av samförstånd vore något verkligen vunnet.

Han ger inte upp så lätt

Då skulle skolpolitiken kanske kunna börja ta itu med de problem den svenska skolan faktiskt brottas med. Privata övervinster, allt större klyftor, utslagning och fallande skolresultat.

Men det är nog att hoppas för mycket. Jan Björklund ger inte upp så lätt.

IP