ÅSIKT

HJÄLP DEM

Foto: Illustration: ROBERT NYBERG
LEDARE

1 DECEMBER 2010. Fattiga barn

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

15 minusgrader. Lokala, kraftiga, snö­byar. Negativ nordatlantisk oscillation – vi går mot en rekordkall vinter. Har du inga vinterstövlar?

Hela klassen ska åka pulka. Hela klassen ska på utflykt. På dagis är barnen utomhus fyra timmar om dagen. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Somliga går i just sådana. Trasiga skor och stickad tröja under sommarjackan. Mamma, jag behöver nya stövlar.

Lova – fixa lösning sedan

En av grundreglerna i politiken är att bara lova vad man helt säkert vet att man kan hålla. Det är inte alltid en bra idé.

I en del frågor finns det en poäng att binda sig vid ett mål och fundera ut först i efterhand hur det ska uppnås.

I dag lever över 340 000 barn i relativ fattigdom i Sverige, barnfattigdomen har ökat med nästan 50 procent från 2006.

I dag är var fjärde ensamstående mamma fattig och den enda reform denna grupp åtnjutit sedan 1994 är en höjning av underhållsstödet. Det höjdes då med 100 kronor. Att Anders Borg förstärkte bostadsbidragens barndel i höstbudgeten är bra, men inte på långa vägar tillräckligt. Förra året lades nio motioner om barnfattigdomen i riksdagen. Samtliga avslogs.

Politik spelar roll

Ekonomisk omfördelning i ett samhälle påverkar fattigdomsnivån hos barn. Före och efter välfärdsomfördelning minskar barnfattigdomen i Sverige från långt över 35 procent till cirka åtta procent. Omfördelning fungerar och politik spelar roll. Det finns vidare ett samband mellan barnfattigdomen och kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden. Dessutom är det stora skillnader mellan olika kommuner.

Mellan 1975 och 2007 har de svenska hushållens inkomster fördubblats. Men medan de rikaste har blivit mycket rikare, har de fattigaste nästan inte fått det bättre alls. Även om regeringen Reinfeldt har förvärrat problemen, finns det ingen fungerande politik att återgå till. Det krävs ett nytt helhetsgrepp.

Lovade en miljon

Stora löften i politiken har förstås sina problem. När brittiska Labour lyfte 700 000 barn ur fattigdom på fem år framställdes det som ett misslyckande i medier (de hade lovat en miljon)

Men att reformerna i Storbritannien över huvud taget hade effekt byggde på att finansministern just lade ner sin egen prestige i dem. Han försvarade därför initiativet mot andra statsråd som ville spendera pengarna på annat. Och det visar poängen med att binda upp sig till ett ambitiöst mål.

Att avskaffa barnfattigdomen på tio år borde vara en uppgift för en ny svensk socialdemokrati.

KK