ÅSIKT

Järnvägen måste byggas upp igen

Tågkaoset i Sverige är resultatet av lång vanskötsel. Brist på investeringar och underhåll har pågått i årtionden. Orsaken stavas politisk ovilja.
Tågkaoset i Sverige är resultatet av lång vanskötsel. Brist på investeringar och underhåll har pågått i årtionden. Orsaken stavas politisk ovilja.Foto: Bertil Ericson/TT
LEDARE

10 DECEMBER 2010. Järnvägskrisen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Att läsa pressklipp kan inte vara den nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärds favoritsyssla. Rubrikerna är dystra, och oftast handlar de om tågen.

Nedrivna kontaktledningar och strejkande signalsystem, utslitna tåghjul och X2000-tåg som kollapsar i brist på underhåll. Och godstransporter som inte kommer fram eller snöröjning som inte fungerar.

I går höll riksdagens trafikutskott en utfrågning om järnvägens vinterberedskap. Ansvariga på SJ, Trafikverket, Green Cargo och Jernhusen var inbjudna, men inte Elmsäter-Svärd. Det tyckte nog ministern var lika bra.

Har format samhället

När alla inser behovet av klimatsmarta transporter havererar förtroendet för järnvägen. Och med det också en stor del av förtroendet för samhället. Som den nyss avlidne brittiske historikern Tony Judt skrev i en av sina sista texter i The New York Review of Books; som ingen annan teknik eller social institution står järnvägen för modernitet.

Järnvägen har format vår syn på avstånd, vår syn på tiden och järnvägsstationerna har skapat dagens stadsmiljöer. När järnvägen får förfalla faller också tron på gemensamma lösningar, på samhället.

Upplevelsen av ett antågande barbari i väntan på ett försenat tåg är alldeles äkta.

Akut problemlösning

Det svenska järnvägssystemets sammanbrott är inte ett vinterproblem, och det är inte resultatet av några få års vanskötsel. Bristen på investeringar och underhåll har pågått i årtionden, precis som den överdrivna tron på bolagisering och konkurrens. Allt har bara accelererat under den borgerliga regeringen.

Nu får Trafikverket använda kommande års anslag för att lösa de mest akuta problemen. Några nya, riktiga, pengar kan Catharina Elmsäter-Svärd däremot inte lova. Anders Borg betalar hellre av på statsskulden.

Det är håglöst.

Om Sverige ska vara en modern nation med en effektiv arbetsmarknad där människor kommer till jobbet och ett näringsliv som kan producera i konkurrens med världens bästa måste transporterna fungera.

Ett nationellt projekt

Fackförbundet Seko krävde under gårdagens riksdagsutfrågning åter att minst en miljard årligen satsas på tågtrafiken. Det skulle kunna vara en början.

Upprustning och nybyggnad av järnvägen borde vara ett av det närmaste årtiondets stora nationella projekt. Det duger inte att ställa snabbtåg mot underhåll, godstransporter mot arbetspendling eller punktlighet mot turtäthet.

Pengarna finns, liksom idéerna och behoven.

Vad som fattas är den politiska viljan.

IP