ÅSIKT

Tillbaka till samtiden

Michael J Fox i filmen ”Tillbaka till framtiden 2.”
Michael J Fox i filmen ”Tillbaka till framtiden 2.”Foto: universal
LEDARE

27 DECEMBER 2010. Socialdemokraterna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I den brittiska tv-serien ”Trist, herr minister”, får en utarbetad socialminister ett antal videoband av en medarbetare. Banden ska fånga det viktigaste i tidsandan, och innehåller allt från korta avsnitt ur populära tv-serier och klipp ur musikvideor. Tanken är att ministern ska få lite bättre förståelse för sin samtid, och gå hem bättre i opinionen.

Det går så klart åt skogen.

Ett mycket bättre anslag är det som LO-ombudsmannen Anders Nilsson och utredaren Örjan Nyström har i sitt bidrag till Arenagruppens valanalys. Vi behöver ”axla den ganska mödosamma uppgiften att på djupet förstå den tidsperiod vi lever i” skriver de.

Väljarna blev inte lurade

Det är, milt uttryckt, stor skillnad på de två förhållningssätten.

Socialdemokraterna har i dag problem med sin samtid. För att lösa det räcker det sannolikt inte med några videoband. Socialdemokraterna behöver ta hjälp av samtidens vassaste forskare och analytiker, skriver Nilsson och Nyström. Det är ett bra förslag. Men mer behöver göras än så.

För det första handlar det om inställningen till sin politiska motståndare. Faktum kvarstår: fler löntagare röstade på Moderaterna än på Socialdemokraterna i valet. Det är dags att släppa förklaringsmodellen att väljarna gjorde det för att de blev lurade.

För det andra måste politiken fokusera på verkliga problem och svara på den oro människor känner.

Ett av samtidens viktigaste skeenden är det förändringstryck som globaliseringen leder till. Det är inget nytt fenomen. Men det leder till en ständig omvandling av ekonomin, och påverkar på djupet hur arbetsmarknaden fungerar, hur vi lever och vad vi oroar oss för.

Ett enkelt svar

Moderaternas svar på frågan är enkel. Skattesänkningar, urholkad a-kassa, och raserad sjukförsäkring pressar lönerna och skapar en ny låglönemarknad. Och det händer nu: om två år kommer mindre än en fjärdedel av alla arbetslösa få någon a-kassa.

Det är en djupt orättvis politik som ger upp om människorna. Det är också en politik som inte i praktiken rustar Sverige för framtiden.

Nu behövs ett socialdemokratiskt svar. En analys som utgår ifrån att globalisering visserligen skapar välstånd, men aldrig jämlikhet.

Slutligen behövs politik. Ett nytt, brett kunskapslyft med den uttalade ambitionen att utjämna livschanserna, bör vara ett självklart inslag i ett program som svarar på samtidens utmaningar. Det räcker inte. Men det vore en bra start på det nya året.

KP