Juholt behöver fortfarande LO

Håkan Juholt behövde knappast någon extra tändvätska för sitt tal för ledarna från de 14 LO-förbunden i går. Kongresssalen och talarstolen är den socialdemokratiska ledarens element, och fackliga ledare hans hemmaplan.

Ändå borde Håkan Juholt skänka en tacksamhetens tanke till den tidigare riksdagskollegan Thomas Bodström. Bodströms förslag om att bryta samarbetet mellan Socialdemokraterna och LO och stryka uttrycket ”arbetare” ur partinamnet gav honom nämligen det perfekta skälet att säga det som måste sägas när en ny socialdemokratisk partiledare för första gången gästar LO.

En trosbekännelse till banden mellan parti och fack i arbetarrörelsen, det facklig­-politiska samarbetet.

Försäkran om trygghet

Juholt försäkrade att löntagarnas intressen – i vid mening – alltid kommer att stå i första rummet för hans politik. Inte som ett sätt att vinna röster, eller av tradition, utan därför att trygghet i jobbet, god arbetsmiljö och förtroende för de sociala trygghetssystemen tillsammans med en fungerande gemensam välfärd är grunden till ett gott samhälle.

För att komma fram till detta ”behöver jag inga stylister eller PR-konsulter” försäkrade Juholt.

Precis vad de fackliga ledarna ville höra.

Sanningen är naturligtvis att det traditionella samarbetet mellan LO och Social­demokraterna har försvårats. Den historiska bilden av två grenar på samma träd känns allt mer daterad.

Socialdemokratin regerar inte längre, och tjänstemännens fackliga organisationer spelar en allt större roll på arbetsmarknaden. Andra samhällskonflikter än de som följer organisationsgränser styr samhällsdebatten, och folkrörelsernas personliga band blir allt svagare.

Ändå är det för tidigt att som Bodström räkna ut samarbetet mellan LO och social­demokratin, inte minst på det lokala planet. För demokratin innebär de fackliga organisationernas politiska engagemang en kraftkälla. Arbetskamraternas förtroende erbjuder en annan väg än elitskolor eller pärmbärande in i politiken, för personer men också för idéer.

Demokratisk hörnsten

Det har varit en av hörnstenarna i det svenska folkets demokratiska engagemang, och behoven har knappast minskat.

Samhällsklimatet skulle antagligen må bra av att de fackliga organisationerna formulerade sina krav med färre ängsliga sidoblickar mot den politiska taktiken eller de politiska taktikerna. Som Wanja Lundby Wedin i går uttryckte saken handlar det trots allt om att värna medlemmarnas intressen.

Eller löntagarnas intresse, som Håkan Juholt skulle säga.