Littorinskandalen väcker nya frågor

För ett år sedan briserade ­Littorin­skandalen. Konsekvenserna känner vi till. En arbetsmarknadsminister som avgick. En pressetisk debatt. En statsminister som tog sommarlov som om inget hade hänt.

Det kan vid första anblicken se ut som en lysande uppvisning i krishantering. Den 6 juli 2010 sökte Aftonbladet Sven ­Otto Littorin för att få svar på upp­gifterna om sexköp. Han lovade till slut genom statsministerns presschef att ge en intervju ­nästa dag. Samma kväll stängde Littorin in sig på ett hotellrum med sin pressekreterare och Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare: statssekreteraren HG Wessberg, dåvarande partisekreteraren Per Schlingmann och statsministerns presschef Roberta Alenius.

Fattade en rad beslut

Vad vi nu vet – men inte visste då – är att Littorin den natten medgav att han sexchattat på nätet. Med den vetskapen fattade statsministerns medarbetare – och måste man utgå i från, Fredrik Reinfeldt själv – en rad beslut. Att Littorin skulle hålla presskonferens nästa morgon, och vad han skulle säga. Att regeringsplanet skulle bokas så att han skulle kunna lämna Gotland direkt efter presskonferensen.

Nästa dag gav Littorin en tårdrypande föreställning. Sen försvann han, utan att svara på Aftonbladets frågor.

Avgick av privata skäl

Fredrik Reinfeldt valde samma dag att inte säga hela sanningen. Han hävdade att Littorin ”som skäl för sin avgång angivit samma grund i privata skäl med samma ord och beskrivningar som han har angivit nu på morgonen till media”. Först nästa dag – efter att Aftonbladet publicerat uppgifterna om våra frågor till Littorin om ett påstått brott – sa Reinfeldt att det kunde finnas ”flera skäl” till avgången.

Aftonbladets nya granskning reser många principiella frågeställningar – om säkerhet, om kvinnosyn. Den kanske allra viktigaste handlar om stats­ministern och hans närmaste krets och hur de valde att agera. Trots att Littorin erkänt att han ägnat sig åt ett högriskbeteende av oklar omfattning och med då okända konsekvenser, lades locket på. Bilden av ­affären, inte vad som faktiskt hänt, var det man brydde sig om. Det är en obehaglig bild av en miljö där de svåra frågorna undveks, där mediehanteringen var det centrala.

Aftonbladets granskning har nu visat att Littorin under lång tid utsatte sig själv och regeringen för stora säkerhetsrisker. Han kom, sannolikt ovetandes, i kontakt med en person som förmedlar sexkontakter med barn. Och med en utpressare.

”Makten skyddar sig själv”

De flesta av de personer som fattade beslut om hur frågan skulle hanteras är kvar. De styr landet.

För ett år sedan citerade Eva Franchell i en ledare i Aftonbladet vad Fredrik Reinfeldt sa när Lars Danielsson avgick. Det citatet kan vara värt att upprepa:

”När makten försöker dölja sanningen får man känslan av att makten skyddar sig själv”.