ÅSIKT

Lugn och ro efter salladsblockaden

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är historiskt få lokala konflikter på den svenska arbetsmarknaden, berättar Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth i Dagens Arbete. Myndigheten har ­väldigt lite att göra.

Förändringen hänger enligt generaldirektören ihop med konflikten runt en salladsbar i Göteborg 2006. Arbets­givaren vägrade teckna kollektivavtal för ­sina anställda och hamnade därmed i  facklig blockad.

Högerdebattörerna gick i taket, det ­talades om maffiametoder, om en ­maktgalen fackföreningsrörelse som hatade små­företagare och centerpartistiske­ riksdagsledamoten Fredrick ­Federley gick så långt som att öppna sin alldeles ­egna antifackliga sallads­bar. Efter att ha anställt unga CUF:are kursade­ hela ­projektet och skattebetalarna­ fick ­betala för att täcka upp uteblivna löner. Underleverantörer­ gick miste om en kvarts ­miljon.

Effekten av striden blev att fackföreningarna lade om sin strategi och att allt fler arbetsgivare anslöt sig till arbets­givarorganisationer, och därmed omfattas av deras kollektivavtal. Stråth förklarar att det beror på att arbetsgivare ”vet vad som kan hända och de vill undvika konflikter. Det är också en viktig anledning till att både varsel och verkställda blockader har minskat kraftigt”.

Resultatet: lättare att teckna kollektivavtal.

Den svenska modellen är effektiv. ­Färre konflikter är inte bara bra för ­löntagare och arbetsgivare, det är också alldeles utmärkt för ekonomin som helhet att hjulen inte står stilla. Där andra länder har strejker, blockader och lockouter har Sverige förhandlingar. Där andra länder tvingas ha rigorösa lagar har Sverige i stället kollektivavtal.

Men det bygger just på att det finns ­kollektivavtal. Annars kan en oseriös arbets­givare, tillika riksdagsledamot, vars enda affärsidé är antifacklig sallad lätt försätta sina anställda i rätt jobbiga situationer.