Den ovillige
landsfadern

Han brukade anklagas för att vara kylig och alltför tillbakadragen. En respekterad karriärist ur partiets adel. Bättre på siffror än känslor. Men kompetent.

Naturligtvis.

Han hade jobbat som utredare på Statistiska centralbyrån och älskade det.

Internt inom det socialdemokratiska partiet kunde han visa varmare sidor. Men det var utrikesminister Jonas Gahr Støre som var populär.

Jens Stoltenberg hade, som det heter, svårt att ”bjuda på sig själv”. Vad nu det är. Vissa människor vill inte skicka runt sitt inre på ett fat som en kanelbulle. De skulle inte veta hur man gjorde.

De uppfattas som kyliga. Men är antagligen mest känsliga. Eller födda in i politikerfamiljer.

Politiskt mod

På ganska exakt samma ställe som

George W Bush efter 11 september 2001 började prata om hur USA kommer att förgöra terroristerna, säger Stoltenberg att norrmännen nu måste ta hand om varandra. Ingen machoretorik. Ingen hämnd. Bara solidaritet och omtanke.

Der Spiegel och Irish Times skriver att den norske statsministern, har lyckats förändra själva definitionen av politiskt mod. Samtidigt åldras Jens Stoltenberg trettio år på tre dagar. Privat sorg. Politisk sorg. Nationell sorg. Hans eget parti var måltavlan. Hans egna vänners barn har avrättats. Hans egna medarbetare har dött i regeringskvarteren.

Yngst någonsin

När Stoltenberg blev statsminister var han 41 år gammal. Den yngste någonsin. Kanske trivdes han bättre som finansminister. Siffror – inte känslor. Som sagt. När han kom till de svenska socialdemokraternas kongress i Malmö 2005 viskades det om att ”vilken snygg och trevlig partiledare de har då”. Men det var nog mycket för att Stoltenberg stod bredvid Göran Persson.

Hemma i Norge har Gahr Støre varit den stora stjärnan. Även om Stoltenberg antagligen alltid har varit den bättre politikern.

Rationell socialdemokrat

Precis som många andra som kommit till arbetarrörelsen ur en privilegierad miljö, är den norske statsministern en av dem som tror på socialdemokratins projekt från ett rationellt perspektiv. Ett samhälle där de svagaste inte bär riskerna i ekonomin måste ju vara det bästa. Om man bara förklarar detta noggrant kommer folk att förstå. En del kallar det för att vara ”en teknokratisk högersosse” andra för att ”verkligen tro på idéerna”.

Styrka

Jens Stoltenberg har lyckats leda sitt land genom några av dess svåraste timmar. Hans nedtonade retorik och obändiga tro på att tala till människors förnuft har blivit hans största styrka.

Som man säger: En politisk ledare som inte tror på folket, kommer folket inte att tro på.

Och Jens Stoltenberg har outtröttligt trott på människan.