”Breivik trodde han hade stöd för sina handlingar”

– De senaste tio åren har väldigt många intresserat sig för terrorism. De har ­blivit experter på Al Qaida och på ­islamism. Nu tvingas de uttala sig om ­högerextrem ­terror. Det förekommer helt enkelt väldigt mycket felaktig ­information i debatten, konstaterar ­Jamie Bartlett med en suck.

Han är chef för forskningsprogrammet om våld och extremism vid den brittiska tankesmedjan Demos. Det är lite ­ovanligt att en organisation som visserligen är oberoende, men med rötter i social­demokratin, intresserar sig för kontra­terrorism.

Demos studerar allt från islamistiska grupper till gatuvåld. I höst presenterar de en av de mest omfattande studierna av europeisk högerextremism någonsin.  Att begränsa yttrandefriheten, för­bjuda medlemskap i vissa politiska ­grupper och, som Storbritannien efter bombdåden 2007, införa lagar mot att ”glorifiera terrorism” är meningslöst om man vill bekämpa terror, säger ­Jamie Bartlett.

– Det är politik som tröstfilt. Staten tar i med hårdhandskarna för att kunna ­peka på att den gör något. Det fungerar inte.

Bartlett menar att sättet som Jens ­Stoltenberg och den norska regeringen har reagerat på terrorn är det absolut svåraste, men enda rätta. Mer tolerans. Mer demokrati.

– Men man måste förstå att relationen mellan Anders Breivik och den europeiska högerextrema rörelsen är oerhört komplicerad.

Jamie Bartlett publicerade 2010 till­sammans med Carl Miller en studie om vilken roll konspirationsteorier spelar

i att radikalisera extremister.  ”The ­power of unreason” visar hur idén att vara ­utsatt för en konspiration kan knuffa instabila individer i en alltmer våldsam riktning. 

Anders Behring Breivik tycks ha gått igenom en liknande process.

–  När du spenderar tid på internet, ­läser samma dokument och bara pratar med samma människor, då kommer du aldrig i kontakt med någon eller något som ­säger emot dig. Allting tycks överensstämma med din världsbild och du hamnar i en ekokammare som kan bli väldigt farlig.

Bartlett berättar att amerikanska underrättelse­tjänsten har ägnat sig åt att infiltrera denna typ av nätmiljöer. Man försöker plantera små frön av tvivel. ­Ofta räcker det med ett par av­vikande åsikter för att ekokammarens magi ska brytas.

Enligt Jamie Bartlett är dessa miljöer den absolut svåraste nya utmaningen för världens säkerhetstjänster.

– Hur vet du vilka personer som bara ägnar sig åt tomt prat och vilka som är farliga?

Förutom att nätet kan bekräfta en ­extremistisk världsbild gör anonymi­teten det möjligt att bygga upp en ny ­person. Du kan ge dig själv ett nytt namn och omgärda dig med symboler, ­inbilla dig att du är en jihadkrigare eller en ­mytisk korsriddare.

– Det är inte bara ideologin som lockar människor. Det är hela bilden av att ­vara del i en heroisk och glamorös kamp.

Enligt Bartlett är det viktigt att avslöja extremisterna för vad de är.

–  Det här är töntiga unga män. De kan vara fullständigt livsfarliga men de är fortfarande töntiga unga män. Breivik med sina riddarlekar, dataspel, påhit­tade uniformer, medaljer och stylade bilder.

– På 30-talet hade vi en Oswald Mosley som ledde det brittiska fascistpartiet. Storbritannien hade mycket väl kunnat gå samma väg som andra länder och fått en stor nazistisk rörelse. Brittisk media framställde honom dock som den löjliga, teatraliska tönt han var: ensam, marscherandes på gatorna i svarta kängor. Jag tror att det spelade roll.

Främlingsfientligheten och hatet mot muslimer växer i dag över hela kontinenten. Idéerna finns representerade från den svenska riksdagen, via de ­flesta andra parlament, till brittiska ­gator där the English Defence League demon­strerar. Bloggaren Paul Ray, som kallar sig själv ”Lejonhjärta” i enlighet med samma korsriddarfantasier som Anders Breivik, har efter terrordåden bett om ursäkt.

Paul Ray menar att den norske mass­mördaren mycket väl kan ha varit inspirerad av honom. Kanske får vi ser fler ­personer ta avstånd och skruva ner sin ­retorik. Det vore bra, menar Jamie ­Bartlett.

– Varje terrorist tror att han eller hon agerar på mandat av en större grupp. Du måste tro att du har meningsfränder som kommer att resa sig upp och revoltera. Breivik hade på grund av det politiska ­klimatet större anledning att tro att han faktiskt hade stöd för sina handlingar, än vad han hade haft för tio år sedan, säger Bartlett.

Den norska terroristen trodde att en konspiration för mångkultur var verksam på så hög nivå att det krävdes ett gigantiskt våldsdåd för att väcka folket ur dess dvala.

–  Terroristen ser nästan alltid sitt ­attentat som startskottet för en revolution. Så resonerade Al Qaida 2001 och så resonerade RAF-terroristerna på 70-talet. ­Terrordådet är för dem som ett stort ­skådespel, säger Jamie Bartlett.

Vi lägger på luren. Några timmar senare slår det mig att visst skrev väl Anders Behring Breivik nästan precis så i sitt ­manifest?

Och jag hittar citatet:

”Våra chockattacker är teater och teater utförs alltid inför publik”.