Dåligt för Sverige - bra för Anders Borg 

Man kan kalla det Anders Borg-paradoxen: ju sämre det går för svensk ekonomi, desto bättre för Anders Borg.

I går kom det dystra beskedet att även Tyskland – dragloket i vad som fanns kvar av europeisk tillväxt – bromsar in. Europa går en tuff tid till mötes. Även Sverige får skriva ner sina prognoser.

Det politiska resultatet? Moderaterna skrattar hela vägen till budgetförhandlingarna.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt ärvde starka offentliga finanser och en växande ekonomi från Göran Persson. De har struntat i att genomföra angelägna investringar i infrastruktur och utbildning, och gjort sitt bästa för att rasera sjukförsäkring och a-kassa. Reformutrymmet har gått till att genomföra jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag, med allt sämre resultat.

I takt med att finanskrisen verkade klinga av, fanns under våren utrymme för diskussion om verkliga politiska vägval: bekämpa barnfattigdomen eller fortsätta sänka skatter, en fungerande a-kassa eller pressade löner.

I går presenterade Fredrik Reinfeldt och Anders Borg regeringens (läs: Moderaternas) prioriteringar inför höstens budget. Tack vare krisen har regeringen nu en ursäkt för att slopa det jobbskatteavdrag de ändå inte hade majoritet för i riksdagen. Som av en slump ska det i stället genomföras valåret 2014. Fram tills dess tänker Reinfeldt och Borg lägga sin tid på det de gör allra bäst – mästra andra länder och avvisa alla politiska diskussioner av hänsyn till Det Ekonomiska Läget.

Att det femte jobbskatteavdraget nu inte blir av är bra. Men alternativet till orättvis och dålig politik är inte att göra ingenting. Det finns utrymme för förslag som stärker jobben och tillväxten, utan att riskera de offentliga finanserna. Här är Socialdemokraterna inne på rätt spår.

Den stora, svåra, underliggande frågan handlar dock om något helt annat. Hittas inga lösningar på krisen för euron, kommer även Sverige dras med.

Tommy Waidelich sa i går att han vill se ett fördjupat samarbete genom så kallade euro-obligationer. Det är inget problemfritt förslag, men åtminstone ett försök till en väg framåt. Reinfeldt och Borgs alternativ är ett stålbad där Europas löntagare får betala med sänkta löner för det som började som en bankkris – en politik med med oöverblickbara ekonomiska och sociala konsekvenser.

I helgen håller Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt sina sommartal. Den 20 september möts Anders Borg och Tommy Waidelich i budgetdebatt. Efter det vet vi mer om hur alternativen ser ut när det gäller att möta krisen – på hemmaplan och i Europa.

Regeringen har fördel. Men det är inte säkert att Anders Borg-paradoxen räcker hela vägen in i mål den här gången.