Lööf skapar problem för regeringen

Så är hon då föreslagen. Av allt att döma blir det Annie Lööf som ersätter Maud Olofsson som centerledare. Partiet hoppas på mer utrymme, och en kaxigare profil.

– Ledartröja, sa Annie Lööf på presskonferensen.

Bytet av centerledare är dock inte någon intern partiangelägenhet. För en redan pressad statsminister med ansvar för ett komplicerat regeringsbygge måste valet av Lööf vara lika välkommet som en åskskur under höskörden.

Statsministern måste till att börja med att skapa plats för Lööf i sin regering. Som nyvald partiledare förväntar hon sig minst en post som departementschef.

Ska hon ersätta Maud Olofsson som näringsminister? En leende mer än antydde Lööf att Olofsson kommer att få sparken, men i en uppflammande lågkonjunktur skulle Reinfeldt nog känna sig tryggare med en mer lojal och erfaren politiker som chef för näringsdepartementet.

Chef på jordbruksdepartementet? Knappast. Centern har inte råd att göra sig av med Eskil Erlandsson, som mer än någon annan representerar banden till partiets tradition.

Miljödepartementet vore en lösning, men Annie Lööf har inte utmärkt sig som miljöpolitiker. En övertygad nyliberal kan varken bättra på regeringens eller Centerns gröna profil.

Ledarskiftet i Centern innebär dessutom en påminnelse om att basen för den borgerliga alliansen förändras.

För sju år sedan skapade skogspromenader hos Maud Olofsson och fika i Göran Hägglunds berså bilden av fyra partiledare som trivdes tillsammans. Nu är Lars Leijonborg borta. Maud Olofsson är på ut och frågorna om Göran Hägglunds framtid blir allt mindre diskreta.

Det blir ensamt för Reinfeldt.