(M)iljöpartiet

Någonting har onekligen hänt med ­miljöpartiet.

När det senast var budgetdebatt i riksdagen inledde den dåvarande ekonomiska talespersonen Mikaela Valtersson med att prata om ensamstående arbetslösa mammor. I veckan stod i stället Per Bolund i talarstolen. Då var värdeorden budgetregler, f-skattesedlar och eurokris orsakad av sydeuropeiska länder som ­inte ”skötte sig” (finanssektor och ­bostadsbubblor verkade inte ha med saken att göra).

”Viktigt att lyfta blicken”

Tre dagar tidigare hade Bolund tvingats förklara i radio varför han på lång sikt vill se platt skatt på lön i Sverige. Skatt ska alltså inte utjämna inkomstklyftor och förutom de nyliberala delarna av center­partiet finns nästan ingen i svensk politik som antagit en sådan extrem ­högerposition. Bolund förklarade ut­spelet (som för övrigt görs i en antologi publicerad av arbetsgivarorganisationen ­Almega) med att det är viktigt att som ­politiker ”tillåta sig att lyfta blicken”.

Han hävdade att miljöskatter i stället skulle kunna stå för det progressiva ­inslaget. Och visst, om man höjer bensinskatten kraftigt kommer de rika att bidra mer – de blir de enda som kan fortsätta köra bil. Resonemanget är ungefär lika dumt som att säga att moms är en ­progressiv skatt eftersom högavlönade handlar mer.

Pratade bara om maktspel

När Bolunds företrädare, Mikaela ­Valtersson, avgick efterlyste hon att miljö­partiet skulle samarbeta med ­Moderaterna. Politik handlar om sak­frågor och resultat, slog Valtersson fast. Men i sin artikel pratade hon enbart om politiska positioner och maktspel. ­Skulle miljö­partiet verkligen intressera sig för resultat skulle de nog snabbt inse att det inte är så lätt att förena grön politik med moderat ideologi.

Ungefär som den sänkta krogmoms de nu kommer rösta igenom åt Anders Borg.

I miljöpartiets tankevärld var idén med sänkt krogmoms att den skulle växlas mot högre miljöskatter. Nu verkar ­partiet ha släppt den lilla detaljen med miljö.

I stället blir det enbart en massiv moderat skattesänkning.

Jagar folkpartiväljare

När de nya språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson talade i Almedalen tog det 43 minuter innan de över huvud taget kom in på miljö. Miljöpartiet för­söker uppenbarligen omskapa sig självt.

Fridolin jagar folkpartiväljare med ­lärarlöner och misslyckade försök att ­låta som Barack Obama, Åsa Romson syns ­inte till, Maria Ferm dricker te med ­Tobias Billström, budgeten formuleras av en kille som drömmer om platt skatt och från sidlinjen twittrar Maria Wetterstrand med sina nya kompisar från ­högertankesmedjan Timbro.

Det ska bli intressant att se vad partiets väljare tycker om saken.