ÅSIKT

Fredrik Reinfeldt gör ingen Göran Persson

Samhällsberättelsen blir allt mer rök och speglar, trolleritrick uppfunna av reklambyråer

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det finns ingen svensk sexskola, ändå tog hela 300 miljoner människor del av nyheten om den.

Det säger åtminstone Tomas Mazetti, ett av snillena bakom reklambyrån Studio total och honom kan man inte lita på;

Studio total låg bakom den på-hittade bloggaren Black Ascot (reklam för Malmö-operan) och Gudrun Schymans 100 000 brända kronor i Almedalen.

Kanske ingår påståendet ”300 miljoner människor” i ett projekt inom projektet, kanske vill Studio total igen visa hur lätt det är att lura medier.

Dagens Nyheter har knappast kunnat kontrollera Mazettis siffra. Och de österrikiska journalisterna kontrollerade inte att Austrian international school of sex (AISOS) verkligen fanns. De nöjde sig med den trovärdiga hemsidan och en presskonferens, sedan var storyn ute.

Projektet säger mycket om vår tid. Vi översköljs av information som är osäker. Vanlig gammal reklam förstås men också en slugare, osynlig form som helst fungerar som i en film där man inte märker produktplaceringarna.

Nätet är välkänt som en icke trovärdig informationskälla, men även äktmedia med starka varumärken får det allt tuffare i nedskärningstider att sila fram sanningen när slipade pr- och reklambyråer med alltfler miljoner på fickan anlitas för att ställa sig mellan makten och medborgarna.

Pr-mannen Per Schlingmanns skapelse de nya Moderaterna, ”arbetarpartiet”, är det mest välkända exemplet: Nya, mjuka ord på samma gamla politik. Och har makten inte ett smart ord så säger den inget.

Det konstaterade även DN:s regeringsvänliga ledarsida under rubriken ”Politik är inte att tiga” i onsdags där det stod: ”Fel uttalande i fel läge kan äventyra både det egna partiets röstsiffror och det alliansövertag i opinionen som är så märkligt bräcklig – trots de ekonomiska framgångarna och den vacklande socialdemokratin”. Alltså kniper regeringen käft i heta frågor. Det är ohederligt mot väljarna.

Göran Persson – god bless his soul – ansåg att ett regeringsparti har ett mycket stort ansvar att förklara sin politik. Varje journalist vet att Persson var mycket mer tillgänglig (förutom för trivselintervjuer) än Fredrik Reinfeldt, som hellre samtalar via finslipade kommunikéer.

På så vis slipper Reinfeldt försvara att han, ideologiskt, anser att ökade klassklyftor är bra för Sverige. Annars skulle han inte sänka skatter och gynna högavlönade och missgynna till exempel pensionärer, arbetslösa och sjuka.

Det är genuint tråkigt att Reinfeldt inte vill förklara, vara en ledare, vara en intellektuell. Men han är taktiskt smart. Han gör inte en Persson.

Samhällsberättelsen blir allt mer ”smoke and mirrors”, trolleritrick uppfunna av reklambyråer.

Bland all rök och alla speglar gäller det att rikta blicken åt rätt håll: Mot dem som har och dem som inte har.

De finns.

Men det finns ingen svensk sexskola. Det finns inget nytt arbetarparti.