Ett lojalt och värdigt farväl

När Håkan Juholt valdes till partiledare sa många, inklusive den här ledarsidan att hoppsan, egentligen är han väl en ­partisekreterare.

Folklig, rolig, yvig, talar ur mustaschen, skjuter från höften, kommer ur en världsbild där varje hus är ett Folkets hus och varje man en ombudsman. En värld som inte finns längre, men Håkan är glad ändå. Besöker varenda socialdemokratisk förening från Ystad till Haparanda och partimedlemmarna älskar honom. Han är äkta och som han inledde sitt avskedstal i går:

 ”Jag är född socialdemokrat och jag kommer dö som socialdemokrat”.

Har lyft viktiga frågor

Håkan Juholt har under sin korta tid som partiordförande lyckats lyfta frågan om barnfattigdom, han har fått oss att diskutera kulturpolitik som aldrig förr och han har öppnat för en viktig debatt om konsekvenserna av avregleringar och ­privatiseringar.

Människor som läser om skandalerna på Caremas äldreboenden, föräldrar som oroar sig för dagis samtidigt som ägarna tar ut stora vinster, eller för den delen ­alla vi som står och fryser väntandes på ­ytterligare ett försenat tåg. Det här är ­viktiga frågor om vårt gemensamma ­samhälle. ­Socialdemokratin har ännu inga svar men Håkan ­Juholt har öppnat för en mindre låst och för­hoppningsvis mer pragmatisk diskussion.

Det riktigt paradoxala är kanske ändå att just den där skuggbudgeten som hav­ererade så totalt kan bli ett av Juholts tydligare bidrag. Efter alla turer med processen och A-kassan blev den ett ganska nyskapande dokument. Skolpolitiken skulle byta inriktning. Fokus börja flyttas mot att höja svenska lärares kompetens. Och ­Juholt sa att RUT-avdraget måste betraktas som en lösning som många vant sig vid.

Vad Socialdemokraterna däremot ­aldrig kan acceptera är att det går till de allra rikaste.

Håkan Juholts entusiasm och ­retoriska förmåga kommer bli saknad. Förhoppningsvis får han fortsätta bidra med sin energi och sitt stora engagemang. Social­demokraterna måste bli bättre på att ta hand om varandra.

Avgången var det rätta

Håkan Juholt hade i praktiken inte ­något val. Det stod mellan honom själv och partiet. Och han valde partiet. Det ska han ha all heder för.

Lojalitet och värdighet har inte förekommit i övermått inom svensk socialdemokrati den senaste tiden.

Situationen var ohållbar.

Socialdemokraterna har det lägsta stöd­et i modern tid. Partiledaren skarvade, slarvade och sköt från höften. Fick inte ordning på strategin. Eller på politiken. Samtidigt såg de vuxna ut att ha gått hem. Kvar fanns bara paranoida försmådda barn med direkttillgång till politiska journalister. Det läckte som ett såll. Hade det fortsatt hade svensk socialdemokrati gått under.

Så, Håkan Juholt valde partiet.

Han gjorde det rätta, det värdiga och det lojala.