Det är en plikt att fördöma terrorn

När man hyvlar yr det spån.

För att göra omelett måste man knäcka en del ägg.

Den extrema vänsterns förakt för mänskliga offer i kampen för något högre gott har genom åren tagit sig rätt färgstarka retoriska former.

Färgstarka, men moraliskt bankrutta.

I går fick vi ett nytt exempel. I radions P1 morgon turades Jan Myrdal och America Vera Zavala om att ursäkta terrorattackerna mot Röda korset och andra civila mål i Irak. ”Röda korset kan bara agera under USA:s beskydd och då är de legitima måltavlor”, sade Myrdal, och Vera Zavala hängde på:

”Jag har svårt att se hur man kan sitta här och vara moraliskt indignerad över att Röda Korset är en måltavla. Jag tycker att vi måste tillbaka till kärnfrågan. Har irakierna rätt att bekämpa ockupationen? Ja, det har de!”

Det viktigaste enligt dessa så kallade vänsterdebattörer är alltså att bekämpa USA-ockupationen. Och då gör det uppenbarligen inte så mycket att det skvätter blod även från hjälparbetare och sjukvårdare eller från kvinnor och barn. Collateral damage heter det på amerikansk krigsprosa. Fast när det sägs med Texasdialekt brukar debattörer som Vera Zavala och Myrdal protestera – då med all rätt.

Röda Korsets svenske generalsekreterare Anders Milton reagerade med nästan uppgiven vrede på deras uttalanden. Röda Korset har funnits på plats i Irak i över 20 år, även under de förkastliga FN-sanktionernas tid, och är inte en del av ockupationen.

Världssamfundet har kommit överens om att det finns två helt skyddade symboler, det röda korset och den röda halvmånen. Att attackera någon av dessa symboler är en krigsförbrytelse, oavsett vem som gör det.

Så resonerar FN. Men inte alla i den svenska vänstern.

”Vad hjälper det att sitta här och fördöma attackerna?” frågade Vera Zavala.

Tja, varför ställde hon upp i radio över huvud taget om det inte spelar någon roll vad man säger?

America Vera Zavala presenterades som en framträdande representant för Attac i Sverige. Hon protesterade inte mot den beteckningen, trots att hon inte längre sitter i ledningen för Attac.

Vad anser den nuvarande ledningen för Attac om hennes uttalanden?

Alla som följt den här ledarsidan vet vår ståndpunkt i frågan om Irak. Vi är djupt kritiska mot kriget och ockupationen. Vi hade önskat andra metoder för att störta Saddam.

Men om vi som kritiserar USA:s politik ska ha någon som helst trovärdighet måste vi även fördöma blind terror av det slag vi nu ser i Irak. Författarinnan Arhundati Roy har uttryckt det bättre än de flesta. I essän Krig är fred skriver hon:

”Inget kan ursäkta eller rättfärdiga terrorhandlingar vare sig de utförs av religiösa fundamentalister, privatmiliser, folkliga motståndsrörelser – eller om de framställs som vedergällningskrig av en erkänd regering.”

Hon skrev det i protest mot USA:s anfall mot Afghanistan. Orden kan lika gärna användas mot bombdåden mot Röda Korset i Bagdad.

Det är en intellektuell plikt att förstå terrorns grund. Det är en lika stor moralisk plikt att fördöma den.