Halv seger för sjuksyrrorna

29 maj 2008. Var och en av Vårdförbundets drygt 200 kongressombud, som i går kallades samman för att ta ställning till medlarnas bud, kunde antagligen ha bekräftat en av de äldsta sanningarna i alla avtalsförhandlingar.

Det är lättare att starta en konflikt än att avsluta den.

Den nästan sex veckor långa vårdkonflikten har speglat den enorma vrede som funnits bland landets vårdpersonal. En vrede som hämtat sin näring ur låga löner, men också ur brist på uppskattning och känslan av orättvisor.

Det blev en kompromiss

Vårdpersonalen har kunnat räkna in ett kraftigt stöd från allmänheten – trots de problem strejken skapat. Svenska folket har rent av uttryckt en beredskap att betala mer i skatt för att garantera anständiga anställningsvillkor i vården.

Vårdfacket har dessutom visat att det kan genomföra en strejk på ett ansvarsfullt sätt. Konflikten har inneburit längre köer, uppskjutna operationer och ett större lidande för många patienter, men den har inte äventyrat den medicinska säkerheten.

Ändå tvingades kongressombuden i går ta ställning till en kompromiss. Av yrkandet på 1 700 kronor mer i månaden återstår en tusenlapp, och den lägstalön som i budet satts till 22 000 kronor i månaden blev till sist 21 100 kronor.

Trots det talade vårdförbundets chefsförhandlare i går om ”otroliga möjligheter”. Det är inte säkert att alla hennes medlemmar ser saken på samma sätt. Sannolikt finns det medlemmar som efter avtalet väljer att lämna den fackliga organisationen. Alldeles säkert kommer en del vårdanställda att lämna yrket.

I dag är frågan för vårdanställda och arbetsgivare: Var det värt priset? Var medlarbudet värt längre köer och uppskjutna behandlingar? Var det värt konflikter på arbetsplatser där arbetsgivaren låtit oorganiserade utföra blockerat arbete? Var resultatet värt de miljoner som flutit ur strejkkassorna?

I det korta perspektivet är svaret kanske nej. Därav den besvikelse som många känner i dag.

Stöd för bättre löner

I det längre perspektivet kan svaret mycket väl vara ett annat. Genom konflikten har de vårdanställda skapat ett tryck på arbetsgivare som utnyttjat personalens lojalitet för att hålla nere lönerna. Vårdförbundet har markerat att individuella löner inte får bli ett redskap för orimliga skillnader eller godtycke.

Konflikten har dessutom demonstrerat det stöd som faktiskt finns för bättre löner i vården. Ett stöd som kommer att bli ett viktigt argument i kommande förhandlingar.

I så fall kan gårdagens kompromiss visa sig vara en viktig milstolpe på vägen mot rimliga löner i vården.

Det skulle vara viktigt för hela samhället, som en väg till ökad rättvisa och bättre förutsättningar, att utveckla några av de viktigaste arbetsuppgifter som finns.