Demokratin firar 85 med kvinnor och män

Den svenska demokratin fyller 85 år i år. Jubileet har passerat obemärkt förbi, trots att det hedrar att kvinnor och män år 1921 för första gången fick rösta i fria, allmänna och hemliga val.

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (Arab) hyllar den svenska demokratins 85-årsjubileum med en utställning om valaffischer. Valsalongen heter ”Gärna pension, men först en rejäl jämställdhet. Män och kvinnor på svenska valaffischer”. Av totalt 15Ì´0;000 affischer har ungefär 50 valts ut för att symbolisera valsalongens tema.

Valet av tema ”faller sig ganska naturligt i en tid när alla partier säger sig vara feministiska”, säger Arab:s institutionschef Lars Ilshammar.

Det som också slår mig när jag stirrar på väggar fulla med färgglada affischer är att politiska företrädare inte syns på dem. Ingen statsminister, ingen minister alls. Ingen SSU-ordförande eller riksdagskandidat. Ingen ”invandrarkandidat” som blattealibi, ingen gammal tant för att locka äldre väljare.

Bondeförbundet vänder sig 1944 också till kvinnorna. Affischen basunerar: ”Landsbygdskvinnor. För hem och härd. För land och folk.” I liknande stil signalerar arbetarepartiet socialisterna 1935 att kvinnans plats är i hemmet: ”Ett lyckligt samhälle – Ett lyckligt hem.” Kvinnan ska göra samhället lyckligt genom att skapa ett lyckligt hem åt sin familj.

Förutom politiska budskap syns ofta också tecknade eller målade perfekta människor på affischerna. Alla är blonda och blåögda. Ingen politiskt korrekt mångfald direkt. Kanske är det inte så konstigt, Sverige såg väl så (homogent) ut på den tiden? Det som är konstigt är snarare att den gamla bilden av vilka Sveriges invånare är och hur de ser ut hänger kvar i mångas medvetande. Affischkulturen har uppdaterats, men inte bilden av Sverige.