Ingen borgfred
bakom ringmuren

29 juni 2009. I går inledde vänsterledaren Lars Ohly årets Almedalsvecka med det rimliga kravet att finansmarknaden måste regleras hårdare. På sätt och vis är det symboliskt att Ohly är först ut. Upprättandet av ett rödgrönt regeringsalternativ och inte minst turerna kring Vänsterpartiets medverkan har präglat det år som gått. Det kommer också att speglas under årets politikervecka.

Nytt för socialdemokraterna

Till skillnad från det borgerliga samarbetet inför det senaste valet representerar samarbetet på vänsterkanten något kvalitativt nytt i svensk politik. För första gången strävar Socialdemokraterna medvetet efter att dela regeringsmakten med andra partier.

För Socialdemokraterna, som betraktat regeringsmakten som partiets hävdvunna rätt, är det ett stort steg. Men det gäller också Vänsterpartiet som gjort oppositionsrollen till en del av sin natur.

För Miljöpartiet representerar samarbetet ett steg närmare målet att etablera den gröna dimensionen i politikens centrum.

Årets Almedalsvecka är viktig för oppositionen. Den erbjuder en möjlighet att fördjupa bilden av ett samarbete med möjlighet att fungera också i praktiskt regerings­arbete.

För regeringen är politikerveckan mer komplicerad. De mindre partierna måste ta varje tillfälle att synas. Deras fortsatta existens i svensk politik kan hänga på att de lyckas.

Nära fyraprocentsspärren

Enligt SCB:s senaste opinionsundersökning som genomfördes i maj har Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna alla förlorat mellan en tredjedel och en fjärdedel av sina väljare. Så illa ute har inte Folkpartiet och Centern varit sedan valet 1998, och Kristdemokraterna skulle, med SCB-siffrorna som valresultat, balansera på fyraprocentspärren.

Lita på att Hägglund, Olofsson och Björklund kommer att använda det kommande året åt att försöka ändra på situationen, och helst vill de börja genast, i Almedalen.

Det blir kanske inte så enkelt, och det beror på det fjärde regeringspartiet. Deras opinionssiffror är nämligen utmärkta. Än viktigare är att Fredrik Reinfeldt är statsminister, och från och med onsdag också ordförande i det Europeiska rådet.

Tankarna åt annat håll

Därför har Reinfeldt och den moderata partiledningen knappast sina tankar i Visby den här veckan. De kretsar snarare kring hur den svenske statsministerns roll som internationell statsman ska presenteras under det kommande halvåret. Och i ett sådant klimat finns det inte utrymme för soloåkningar av regeringens småpartier.

Det är inte säkert att det blir oppositionen som lider mest under den ”borgfred” statsministern valt att proklamera.