Ett sommarkollo för politiker och lobbyister

I Storbritannien finns begreppet ”de tjattrande klasserna” – en gemensam beteckning för politiker, lobbyister och journalister. Sveriges ”tjattrande klasser” befinner sig just nu på sommarkollo. Befinner sig på firmafest. Befinner sig på den årliga politikerveckan i Almedalen.

Över 600 seminarium på sju dagar. Fack möter arbetsgivare, hyresgästförening möter fastighetsägare, höger debatterar vänster. Fast de har shorts på sig. I den bemärkelsen är inget som vanligt.

Alla tillgängliga lokaler i Visby med omnejd var fullbokade redan i november. Nästa år är det riksdagsval. I år vill alla synas. Fast Almedalen slår ständigt nya rekord. Arrangemanget bara växer. Svårigheten att hitta hotellrum diskuteras livligt. Jag bor inne­boende hos en dam som heter Marianne.

Bakom ICA. Utanför stan.

Innanför Visbys ringmurar marscherar särintressen och kommunikationskonsulter upp och ner för de smala gränderna. De rör sig i flock. Alla har pikétröjor i någon stark färg. Bekväma sandaler. De delar ut flygblad. Har man tur kan man få en ballong. Det flyter runt fritidsklädda politiker. Jag kramar Tomas Östros. Sedan funderar jag på hur bra jag egentligen känner Tomas Östros. Någon berättar att Bert Karlsson är i stan.

En väldig massa personer som man borde känna igen känner man inte igen eftersom de nu poppar upp i färgglada kläder och stora solglasögon. Man blir förvirrad. Men man låtsas känna igen dem. Frågar om de också ska gå och lyssna på Jan Björklund nere i själva Almedalen klockan sju. Den där Almedalen där Olof Palme 1968 från ett lastbilsflak höll det tal som blev början på den tradition som idag blivit politikerveckan i Visby.

Många av de diskussioner som förs på de hundratals seminarierna skulle aldrig ha förts annars. Många är viktiga. Forumet är i den bemärkelsen intressant. Även bortom rosévins­ångorna. Almedalen är en arena både för arbetsgivarintressena med sina miljonbudgetar och för den lilla dam i vit blus och stråhatt, från kommittén för Västsaharas kvinnor, som informerar mig om situationen i flyktinglägren i västra Algeriet.

Men det är som alltid svårt att greppa hel­heten. Alla vaggar vi runt och väntar på att någon ska göra utspelet med stort U. Med så många journalister på plats måste ju något hända!

Förra året samlade regeringen landets politiska journalister för att meddela att Konkurrensverket på grund av den ökande inflationen skulle ges i uppdrag att göra vad det gör i dag men något mer omfattande. ?Mer upphetsande än så blev det inte. Några lätt uppvärmda riksdagsbeslut presenterades som nyheter och Maud Olofsson yrade om att fler kvinnliga företagare dämpar inflationen. Landets politiska reportrar var besvikna. Rentav förödmjukade. Stämningen i pressrummet var mordisk på sina håll.

Förhoppningsvis hittar regeringen i år alltså på något mer spännande. Fast det spelar kanske inte så stor roll.

Vi lär skriva om det ändå.