HÖGERNS FÖRAKT

20 AUGUSTI 2007. Knappt ett år efter valet föredrar väljarna socialdemokraterna och det rödgröna blocket framför den borgerliga alliansen. En opinionsmätning i går bekräftar detta.

Förklaringen är rimligtvis att många människor inte anser att regeringen för en politik som är bra för dem eller för landet. De gillar inte att udden riktas mot de arbetslösa eller att de upphaussade skattesänkningarna ska betalas av dem som har det sämst.

Regeringen och dess stödtrupper vill förstås inte se det så enkelt. Frustrationen och villrådigheten över regeringens impopularitet är tydlig i de borgerliga tidningarna.

Fler pr-jippon

Tålamodet börjar tryta med den tillbakadragna stil som statsminister Fredrik Reinfeldt har. Många efterlyser också en ny start för det så kallade allianssamarbetet. I klartext betyder det fler pr-jippon för att dölja den politiska verkligheten.

I en del av de borgerliga kommentarerna till opinionsläget finns även ett obehagligt inslag av folkförakt. Svenskarna vet inte sitt bästa, är budskapet.

Anledningen är att de blivit mer eller mindre hjärntvättade under det långa socialdemokratiska maktinnehavet. Folket beskrivs som trygghetsnarkomaner som inte förstår att uppskatta den borgerliga regeringens fina och uppoffrande arbete.

Dessa fördomar uttrycks mer eller mindre brutalt. På moderata Svenska Dagbladets ledarsida frågar sig en skribent om svenskarna blivit tokiga.

Andra kommentarer uttrycker förundran över att socialdemokratisk ideologi fortfarande lever och attraherar så många människor i vårt land. Den skulle ju vara död och begraven.

Näringsministern och centerledaren Maud Olofsson, regeringens ledande högerpolitiker, underblåser de här stämningarna genom att tala om behovet av ”avsossefiering”. Först när det har skett kan den borgerliga regeringen verka med full kraft. Det räckte alltså inte med att vinna valet förra året.

Farligt spår

Den borgerliga besvikelsen är begriplig. Men när den tar sig dessa uttryck är den politiska debatten inne på ett farligt spår.

I början av 90-talet talade den dåvarande borgerliga regeringen om ”den enda vägen”. Det fanns helt enkelt inget alternativ.

Nu förs samma tanke fram i en ny tappning. Nu är det folket som inte förstår sitt bästa. Först måste det avprogrammeras och befrias från den socialdemokratiska trygghets­ideologin.

Längtan efter tryggheten är inte problemet i dagens samhälle. Det är i stället den otrygghet som skapar stress, ohälsa och vanmakt.

Om regeringen inte inser det får den väl med Bertolt Brechts ord välja sig ett nytt folk.