Sluta mumla

Situationen i Afghanistan blir allt värre för både folket och de utländska soldaterna. Det USA-ledda kriget har gått i baklås. I stället för fortsatt uppbyggnad av skolor och hälsovård ökar de militära striderna, byar bombas sönder och civila lemlästas. Det afghanska folket ser förödelse, inte samhällsbygge.

”Genom att se landet som en militär kampanj i stället för att satsa på massiv civil återuppbyggnad har de positiva reformerna efter talibanregimens fall avstannat och likaså förhoppningarna om ett bättre liv för många afghaner”, säger Torbjörn Pettersson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.

Sveriges deltagande i detta krig är djupt bekymmersamt. FN-mandatet för Isaf-styrkan som svenska soldater ingår i är oklart. Från att ha haft skyddet av civilbefolkningen som sin främsta uppgift blir svenska soldater nu stridande part i det amerikanska ”kriget mot terrorismen”.

Vill öka närvaron

Sveriges alltmer aktivistiska försvarsminister, Sten Tolgfors (M), ser dock inga problem. I stället talar han nu om att öka den svenska militära närvaron i Afghanistan. Försvarsmakten vill utöka antalet soldater till 630 man år 2011. För ett år sedan hade Sverige 375 soldater. Nu strider 430 svenskar i området och vid årsskiftet lär truppen ha utökats till 500 soldater.

Det är befängt att tro att Afghanistans svåra situation löses med militarism. Ett av världens fattigaste länder behöver bistånd, inte bomber. År 2007 gav EU cirka 8 miljarder i bistånd men skickade soldater till en kostnad av 40 miljarder. Tala om felprioritering av EU-medborgarnas pengar.

I Sverige, liksom i England och Tyskland, ökar kritiken mot kriget. Miljöpartiet stödde en gång beslutet att sända svensk militär till Afghanistan men motionerar nu i riksdagen om att det är dags att avveckla den svenska militära närvaron.

Peter Eriksson förklarade härom kvällen för Rapport att den militära insatsen nått vägs ände och att det är dags att lägga en plan för att ta hem den svenska truppen.

Det är klokt resonemang. Det är hög tid att Socialdemokraterna också tänker om. I ett pressmeddelande efterlyser Urban Ahlin (S) en ”svensk afghanistanstrategi där man på sikt ökar de civila delarna och minskar de militära”. Men så tillägger han kryptiskt: ”När så kan ske avgörs av förhållandena i Afghanistan”.

Det duger inte längre att Socialdemokratin bara mumlar. Oppositionen mot kriget är stark internt i partiet. Låt S-kongressen bli ett avstamp för en rödgrön internationalism som leds av Palmes idé om gemensam säkerhet, inte av Bushs idé om kriget mot terrorismen.

Stoppa kriget.