Trygg anställning
är en maktfråga

I förra veckan bestämde sig LO-förbunden för en gemensam linje i vinterns avtalsrörelse. Formellt ska samordningen fastställas av organisationens representantskap i nästa vecka. Precis som arbetsgivarna deklarerar facken att samordningen den här gången blir mer långtgående är för tre år sedan.

Trots att framför allt representanter för Svenskt Näringsliv gärna talar om motsatsen tycks de svenska avtalsförhandlingarna i praktiken bli allt mer koordinerade.

Något krav om jämställdhetspotter blir det inte från LO-förbunden, däremot en klassisk låglönesatsning. Men framför allt ställer de fackliga krav för att försvara anställningsvillkoren.

Vid sidan om låglönesatsningen kommer facket också att kräva regler om rätt till heltid, begränsningar av visstidsanställningarna och ett stopp för att använda bemanningsavtal för att gå runt lagen om anställningsskydd. Tre krav som

ytterst handlar om den anställdes ställning på jobbet.

Det kan se ut som ett försök att föra in andra frågor än lönen i en avtalsrörelse där utrymmet för påslag rimligen kommer att vara mycket begränsat.

I själva verket är anställningsvillkoren en nyckelfråga för framtidens arbetsmarknad.

Anställningsvillkor handlar nämligen precis som lön i grunden om makt, mitt i vardagen. Anställda som vet att de har ett fast jobb kan kosta på sig att känna trygghet, och att ställa krav. Det är en lyx som den som måste hoppas på ett förlängt

vikariat, eller att telefonen ska ringa med en fråga om att hoppa in några timmar, inte kan kosta på sig.

På delar av arbetsmarknaden sätter de tillfälliga och osäkra anställningsformerna redan normen. I krisens spår fruktar facket nu att osäkerheten kommer att sprida sig.

Redan 2003 slog Arbetsdomstolen fast att sportfiskeföretaget Abu Garcia i Svängsta kunde avskeda anställd personal och låta ett bemanningsföretag ersätta dem.

En ny väg förbi den lagstiftade anställningstryggheten, enligt facket.

Det senaste årets industrikris, där varslen nu passerat 100?000, har slagit hårdast mot företag som valt att ha egen personal. Det är sådana företag som tvingats varsla, eller förhandla om uppgörelser. Inhyrd personal har däremot kunnat sparkas utan ceremonier.

När jobben så småningom återkommer fruktar de fackliga organisationerna nu att fast anställda kommer att ersättas av inhyrda, och av tillfällig personal.

Det skulle i grunden förändra villkoren på arbetsmarknaden. Och det skulle göra vardagen än mer otrygg för hundratusentals människor.

Det är därför anställningsfrågorna hamnat i avtalsförhandlingarnas centrum.