Smärtan gör lika ont för gravida

Foglossning är en normal process, en del av livet eller i alla fall av graviditeten. På den punkten är det ingen som ifrågasätter Försäkringskassans omdöme. Men normalt eller inte, den smärta som gör det omöjligt att sköta ett arbete blir inte mindre för det. Detsamma gäller om ­graviditeten för med sig ryggont, ont i ljumsken, trötthet eller smärtsamma sammandragningar.

Det finns ingen anledning att samhällets bedömning av gravida kvinnors smärta ska vara annorlunda än bedömningen av annan smärta.

Det är precis det gårdagens dom i Stockholms tingsrätt handlar om. Fyra gravida kvinnor som nekats sjukpenning av Försäkringskassan fick rätt, och ett skadestånd på 50 000 kronor var.

14 kvinnor väntar på upprättelse

Fallet har drivits av Diskrimineringsombudsmannen, som menar att Försäkringskassan i många fall avfärdat gravida kvinnors smärta. Förutom de fyra fall som nu avgjorts väntar ytterligare 14 kvinnor på upprättelse.

Domen i Stockholms tingsrätt är ­naturligtvis en seger för jämställdheten. Den erkänner att graviditet, utan att ­vara en sjukdom, kan orsaka problem som faktiskt ger lika starka skäl för ersättning som vilken snuva som helst. Därmed ­erkänner den också den kvinnliga kroppen, precis det som avfärdas i talet om ”normala processer”. Skadeståndet är lägre än det ­Diskrimineringsombudsmannen krävt. Tings­rätten menar att Försäkringskassan visserligen diskriminerat kvinnorna, men inte att de blivit trakasserade i diskrimineringslagens mening.

Den centrala slutsatsen kvarstår ändå. Att behandla en gravid kvinnas smärta efter andra måttstockar än andra är diskriminerande.

Tingsrättens dom borde dessutom innebära en signal om att samhällets och Försäkringskassans krav på de sjukskrivna nu nått en nivå där anständig­heten passerats.

Försöken att minska fusk i, eller överutnyttjande av, trygghetssystemen har stått på den politiska dagordningen i åratal. De senaste åren har attityden hårdnat ytterligare.

Inte en fråga för domstolar

Diskrimineringen av gravida i sjukförsäkringen är knappast en tillfällighet. Åratal av politiska signaler tycks ha skapat en kultur av misstroende och misstänksamhet. En kultur där det kan ligga nära till hands att avfärda problem, till exempel hos havande kvinnor.

På en punkt lämnar gårdagens positiva­ besked från tingsrätten i Stockholm ändå en mindre angenäm eftersmak. Frågan hör framför allt hemma i politiken, inte i domstolen.

Det räcker inte med skadestånd till de drabbade. Samhällets ansvar är att värna tryggheten och förhindra den diskriminering som ligger i att kvinnors smärta avfärdas som naturlig.