Fripassageraren Borg

”Sverige har landat på fötterna efter finans­krisen”, sa Anders Borg efter att nya siffror i?går visade att den svenska konjukturen utvecklar sig bättre än vi ­tidigare trott. Och finansministern ­betonade att det farligaste man nu kan göra är att allt för tidigt dra tillbaka stimulans­åtgärderna.

”Med allt detta prat om stimulans av ekonomin skulle man kunna tro att den var ett enda stort klitoris”, skrev Barbara ­Ehreinreich en gång i en berömd formulering. Och det ligger något i det. Även om finans­politik naturligtvis inte är ens närmelsevis lika komplicerat som kvinnokroppen – krävs det lite fingertoppskänsla.

Ska sättas in tidigt

Stimulanser ska sättas in så tidigt som möjligt, vara träffsäkra, riktas till grupper som behöver pengar (som därför kommer att öka sin konsumtion) och de ska vara tillfälliga – annars urholkar de statens finanser.

Men Anders Borg har bedrivit politik utifrån logiken att det först är nu när ­tiderna är på väg att bli bättre som vi kan genomföra de åtgärder som han påstod att vi inte­ hade råd med när ekonomin befann sig på botten. Trots att poängen med stimulanspolitik är att de offentliga utgifterna ska öka när konjunkturen kräver det – inte när det finns budgetutrymme. Regeringens ­logik har hela tiden varit bakvänd.

Utgifter som tidigare sades kräva ”sedel­pressar” hittade man plötsligt pengar till i höstbudgeten. Vilket går att förstå politiskt (det här är knappast första gången politiker hittar pengar att spendera strax före ett valår). Men knappast ekonomiskt – kriser ska bekämpas så snabbt som möjligt, inte när det värsta redan är över.

Regeringen har märkligt nog å ena sidan pratat vitt och brett om att ”ta ansvar och hålla hårt i slantarna”, detta har man använt som argument när Konjuktur­institut, Finanspolitiskt råd och opposition krävt tillfälliga efterfrågestimulanser. Å andra sidan har Borg valt att bränna pengar på ett fjärde steg i jobbskatteavdraget. Vilket är just en sådan permanent åtgärd som försvagar statens finanser på lång sikt (till skillnad från tillfälliga stimulanser) och som man därför inte bör genomföra i ett läge när de offentliga finan­sernas utveckling är så svår att bedöma som i?dag.

Läxar upp Obama och Brown

Dessutom har Borg och Reinfeldt ­inte dragit sig för att läxa upp både Barack Obama och Gordon Brown för deras ”oansvariga politik” samtidigt som det förstås är de stora internationella stimulanserna som gjort att den svenska konjukturen har vänt.

Man skulle kunna tycka att regeringen i alla fall borde avhålla sig från att moralisera över andra länders budgetunderskott när man agerat fripassagerare på dess positiva effekter. Men det kanske är att begära för mycket.