Haveri för Saab fördjupar krisen

26 november 2009 Ur finansministerns perspektiv kunde beskedet knappast ha kommit vid ett sämre tillfälle. Konjunkturinstitutet ­rapporterar ökad framtidstro hos företag och hushåll. Arbetsförmedlingen att varselvågen har dragit förbi.

Prognoser och statistik har den senaste tiden talat ett gemensamt, om än till­rättalagt, språk. Sverige är på väg ur krisen. Ett haveri för Saab kan i ett slag vända den bilden. Det handlar nämligen inte enbart om en fabrik i Trollhättan eller 3 500 jobb. Det handlar inte heller bara om en av symbolerna för den svenska industrialismen.

Berättar vad de inte tänker göra

Saab är ett nyckelföretag i ett av Sveriges starkaste industriella kluster, fordonsindustrin. En nedläggning skulle dra med sig underleverantörer och försvaga möjligheterna att utveckla framtidens fordon i vårt land.

Riktigt så såg inte statsminister Fredrik Reinfeldt saken i februari. ”Ett varumärke i en varumärkesportfölj”, sa han då avfärdande om Saab.

Den svenska regeringens linje genom fordonskrisen – oftast representerad av Maud Olofsson – har varit konsekvent. Nästan uteslutande har den handlat om vad regeringen inte tänker göra – nämligen driva en bilfabrik.

”Det är inte vårt expertområde”, förklarade näringsministern prompt i går.

Maud läxade upp Saab

Vad en regering, och ett samhälle, faktiskt skulle kunna göra har däremot knapp­ast diskuterats. Och det trots att just det har varit centrum för debatten runt om i Europa, och världen.

Opposition och fack talar om regeringens passivitet, men också om behovet av prestigelöshet och samling kring fordonsindustrin. Än är företagets öde inte avgjort.

”Munväder”, svarar Olofsson. Ett ­vågat bildspråk av Centerledaren.

Näringsministern har läxat upp Saabs ledning för deras affärsplan och Saabs ägare – nya och gamla – för bristande ­finansiell styrka. I februari förklarade hon att de anställda borde se sig om ­efter något annat att göra.

Många ord om ansvar, dock inte hennes eget.

En katastrof för tusentals

Än så länge har regeringens, och Olofssons, linje fått ett visst stöd i opinionen. Långt från den konkurrensutsatta industriella verkligheten har talet om försiktighet med skattebetalarnas pengar gillats. Och Saab finns ju faktiskt kvar.

Frågan är vad som händer med det stödet om beskedet från Detroit i nästa vecka innebär att ett av Sveriges viktigaste industriföretag läggs ner?

Klart är att det skulle vara en katastrof för tusentals människor. Klart är också att Anders Borg tvingas sluta tala om att Sverige ”har landat på fötterna”.

Det är mer oklart hur Maud Olofsson landar. Hur mycket hon än pratar är det nämligen hon som är näringsminister.