Ny strategi för Afghanistan

I dag träffas världens ledare i London för att diskutera Afghanistan. Storbritanniens Gordon Brown är värd för konferensen tillsammans med FN-chefen Ban Ki-Moon och Afghanistans president Hamid Karzai.

I snart ett decennium har västvärlden under USA:s ledning krigat i Afghanistan. Först ansågs det vara ett självförsvar gentemot al-Qaida-terrorister. Sedan omvandlades uppdraget till att handla om att bygga demokrati och undanröja talibanstyret.

Demokratin dröjer

Inget av detta kan sägas ha lyckats. Visserligen störtades talibanregimen, men byggandet av en demokrati haltar betänkligt. Och talibanerna har skjutit fram sina positioner allteftersom åren gått.

I söndags meddelade valkommissionen i Kabul att vårens parlamentsval skjuts upp. Pengar saknas och säkerheten kan inte garanteras. Presidentvalet i höstas blev kaotiskt och präglades av omfattande fusk. Västvärldens krig uppfattas alltmer av den afghanska befolkningen som en ockupation.

Krigströttheten breder ut sig, inte minst i USA och Storbritannien där opinionen mot kriget ökat markant på senare tid. Visserligen förstärks trupperna med 40?000 militärer de närmsta månaderna. Men dagens konferens är möjligen ett försök att hitta vägar ut ur krigandet.

Ett nytt Vietnam för USA

”Som soldat är min personliga känsla att det har varit nog med krigande”, sa general Stanley McChrystal, chef för Isaf-styrkan i Afghanistan, till Financial Times nyligen. Tidningen konstaterade att det faktum att McChrystal talar öppet om fredsförhandlingar är tecken på situationens allvar.

Många bedömare har varnat för att Afghanistan håller på att bli ett nytt Vietnam med ett krig som urartar och klyftan till det folk man säger sig vilja stödja är avgrundsdjup.

USA:s försvarsminister Robert Gates har börjat antyda att talibanerna måste spela en roll i ett framtida Afghanistan. Tidigare har militära experter och Afghanistankännare påpekat nödvändigheten av förhandlingar med talibanerna. Framförallt är det hög tid att se att talibanerna inte är en enhetlig rörelse utan består av många inbördes helt olika grupperingar.

Bistånd – inte bomber

Det vore bra om världssamfundet äntligen kunde ägna sig åt strategier för civil uppbyggnad, samhällsutveckling och stabila demokratiska strukturer, inte bara i Afghanistan utan i hela regionen där Pakistan och Iran är betydande oroshärdar.

EU borde kunna driva en ny inter­nationell politik som bygger på aktiva biståndsinsatser i stället för bomber. Historien har gång på gång visat att Afghanistans problem inte löses militärt.