Det svänger om Björklund

  Jan Björklund är inte precis regeringskretsens blygaste viol. Men han är alliansledningens färskaste knopp. Och om knappa tre veckor möter han som folkpartiledare väljarna för första gången i ett riksdagsval.

I går kväll stod han på tur i SVT:s utfrågning.

Där visade han sig vara en hejare på att svänga sig. Han försökte komma undan att han drev på för ett aktivt svenskt deltagande i Irakkriget. Om burka- och niqabförekomsten i skolor och andra offentliga inrättningar­ hette det nu att det är ”ett mycket litet problem”. Om den medborgarkurs för invandrare, som Björklund ville­ göra obligatorisk, sa han att ”vi ska inte överdriva detta”.­ Så låter­ det inte när partiet fiskar röster.

I diskussionen om skola, kunskap, kreativitet och kritiskt tänkande påstod Björklund att vänstern väljer att ”hoppa över kunskapen”. Vem har föreslagit något sådant?

Björklund tycks annars drivas av ren iver. Han vet vad han vill, han vill mycket och han vill att det ska gå snabbt.

Men denna iver är inte sällan ur fas med allianskollegorna. Särskilt de dominerande moderaterna statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg har haft anledning att bromsa den björklundska framfarten.

Det hänger ihop med att folkpartiledaren ofta inte heller är i fas med väljarviljan. Nato­anslutningen har Björklund fått lägga på is. Den frågan är inte ens med i partiets digra valmanifest. Försämrat anställningsskydd, avskaffad värnskatt och, det senaste spektakulära utspelet, kravet på en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod hör också till det som Reinfeldt & Co stoppat.

Burkaförbud och det gamla kortet om språktester går heller inte riktigt hem. Liksom inte­ skampedagogiken – att skolk ska skrivas in i betygen och att föräldrar ska tvingas chavottera i skolsalarna för sina stökiga barns skull.

I den senaste Sifomätningen, presenterad på söndagen, backade Folkpartiet med 1,6 procentenheter till 6,2 procent. Det är kanske inte så långt under 2006 års valresultat, men uppenbarligen är de hårda tagen inget som drar. Väljarna måste ha svårt att upptäcka det liberala i en sådan politik.

Överhuvudtaget är det mycket förbud, kontroll och strafftänkande hos Björklund. Henrik Dorsin sammanfattade det lysande:

”Frihet under observation.”

Det är Folkpartiets Sverige.