ÅSIKT

Sluta blidka Marknaden

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
en bromskloss Höjda räntor kan bromsa utvecklingen med stark tillväxt och ökad sysselsättning, kanske redan nästa år.
Foto: Andreas Lundberg
en bromskloss Höjda räntor kan bromsa utvecklingen med stark tillväxt och ökad sysselsättning, kanske redan nästa år.

Riksbanken höjer styrräntan med 0,25 procentenheter trots att inflationen är under 1 procent och förväntas förbli låg.

– Jag har ingen känsla av att det är något inflationstryck i det svenska samhället, sade Göran Persson i onsdags när han ifrågasatte behovet av räntehöjning.

Det är inte längre den faktiska, beräknade inflationsutvecklingen mätt som KPI, konsumentprisindex, som styr Riksbankens räntepolitik. I allt högre grad har Riksbanken tagit sig friheten att vidga sina beräkningsgrunder och bli flexiblare i sina motiveringar till räntejusteringar. Ett av de senaste exemplen är att en hotande fastighetsbubbla och kommande prisfall på bostäder motiverar en räntehöjning för att kyla av fastighetsmarknaden.

Sedan när blev stabilitet på fastighetsmarknaden ett mål för Riksbanken?

Fräck lobbning

Statens eget bolåneinstitut SBAB har fräckt lobbat för ett ingrepp av Riksbanken på fas­tighets­marknaden. SBAB slopade topplånen på bostäder och drev en stenhård annonskampanj för att locka folk att låna billigt. Nu gråter samma SBAB krokodiltårar över fastighetspriserna och hävdar att Riksbanken måste ingripa och höja räntan!

När blev det ett mål för Riksbanken att stötta SBAB:s osunda räntepolitik?

Av inflationsrapporten 4:2005 kan utläsas att också finansmarknadernas räntebedömningar blivit styrande för Riksbankens räntesättning. När Riksbankschefen Urban Bäckström införde en mer öppen penningpolitik var avsikten att ge vägledning till hushållen och marknadens aktörer. I dag verkar det omvända förhållandet gälla.

Riksbanken lyssnar ängsligt till vad Marknaden tror och vill.

Sedan när har Riksbanken som mål att uppfylla marknadens förväntningar?

Inflationen i Sverige har sedan våren 2003 legat klart under 2 procent, sedan 2004 under 1 procent. Då har flexibilitet, inte KPI, blivit ledstjärna för penningpolitiken. Denna ad hoc-politik, anpassad för särskilda ändamål vid olika tillfällen, ger en självsvåldig makt som skapar osäkerhet. Det ligger inte i linje med riksbankslagen eller det fastlagda målet om prisstabilitet.

Bromsar utvecklingen

2006 får vi högkonjunktur med stark tillväxt och ökad sysselsättning. Höjda räntor kan snabbt bromsa den utvecklingen. Då blir jobben färre och hushållen börjar spara. Konjunkturen viker, kanske redan 2007.

Hittills har Riksbanken inte uttryckt stark oro för rådande massarbetslöshet eller känt sig manad att skapa stabilitet på arbetsmarknaden. Varför inte?

Det är hög tid att riksbanksfullmäktige, finansutskottet och riksdagen gör en översyn av Riksbankens mål. Ska Riksbanken verka för prisstabilitet med ett inflationsmål på 2 procent? För finansiell stabilitet på olika marknader, eller vad?

Riksbanker måste ha klart definierade mål som hushåll och marknader kan förhålla sig till. Vi anser att de målen bör vara två: låg inflation och hög sysselsättning.

LA