ÅSIKT

SLUTFESTAT

Vinsterna kommer vara fortsatt stora och om allt kollapsar: Kan politiken verkligen bara stå bredvid?

Pressat Varje år samlas eliten i Davos för World Economic Forum, kapitalismens toppmöte. I år var stämningen tryckt. Filippinernas president Gloria Macapagal Arroyo var en av de inbjudna.
Foto: PASCAL LAUENER/reuters
Pressat Varje år samlas eliten i Davos för World Economic Forum, kapitalismens toppmöte. I år var stämningen tryckt. Filippinernas president Gloria Macapagal Arroyo var en av de inbjudna.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

2 ?februari 2009. Bland alptopparna i den schweiziska staden Davos samlas varje år företagsledare, kända ekonomer, stats- och regeringschefer. Det är någon sorts kapitalismens toppmöte. World Economic

Forum kallas det och de som varit där brukar villigt erkänna att det mest är en fest för ledningsgrupperna i firma jorden: Globala eliter, alpluft och champagne. Bergen får liv när de hör musiken.

Inga kungar i baren

Årets upplaga avslutades i går och stämningen sägs ha varit tryckt. En investmentbankir blir väl knappast kung i baren av att nyss ha blivit socialiserad av staten, så många investmentbankirer höll låg profil. Lehman Brothers var av naturliga skäl förhindrade att delta och Goldman Sachs ställde in sin fest.

Gideon Rachman från Financial

Times var skeptisk till att årets forum gick under rubriken ”att forma världen efter krisen”: vaddå efter krisen? Rachman efterlyste ärligare anslag som ”vi sjunker alla i kvicksand” eventuellt ”begravning under en lavin av skulder” (vilket ju elegant knyter an till det alpina temat).

DN:s Johan Schück rapporterade att många av deltagarna i år till och med varit ”sökande och reflekterande”. Vilket kan tyckas lämpligt eftersom många av deltagarna onekligen haft en hel del att göra med att skapa världshistoriens värsta finansiella kris. Att kränga giftiga skulder till fantasisummor i obegripliga förpackningar kanske inte var en så bra idé trots allt. Så reflektera på bara!

De övergripande frågorna är obegripligt omfattande. Världen måste tänka om från början gällande vilken typ av finansiellt system vi vill ha. En möjlig väg är att försöka skilja ut normala bankfunktioner från de delar som håller på med spekulativ vadslagning: bankerna får välja om de vill vara affärsbanker eller investmentbanker, de förstnämnda regleras hårt och de sistnämnda blir ett avskilt kasino där den som vill får spela på egen risk.

Problemet med denna tanke (alltså någon form av tillbakagång till Glass-Steagall-systemet som skapades under Franklin D Roosevelt 1933) är att det kanske inte är genomförbart i dag. Allt är globalt. Allt är sammanväxt. Och även om man skiljer ut kasinot från annan bankverksamhet och tydligt deklarerar att kasinot är på egen risk kommer människor att spela. Vinsterna kommer vara fortsatt stora och om allt kollapsar: Kan politiken verkligen bara stå bredvid?

Internationella spelregler

Många ekonomer förespråkar därför den andra vägen, nämligen att någon ska komma på ett sätt att reglera hela systemet mycket hårdare än i dag. Det handlar om saker som att exempelvis testa och godkänna nya finansiella produkter på samma sätt som vi i dag testar läkemedel, gift i det finansiella blodomloppet är ju bevisligen inte att leka med. Framförallt måste alla nya spelregler av­talas internationellt. Ungefär som det finns överenskommelser om handel. Hur det ska göras. Ingen vet.

I alla fall inte än.

Hursomhelst är partyt definitivt över.

KK