Haveriet i Carnegie

11 november 2008. Det har gått lite mer än ett drygt år sedan finansmarknadsminister Mats Odell stolt förklarade att investmentbanken Carnegie fått uppdraget som ministerns speciella rådgivare vid försäljningen av bland annat SBAB. Då hade finansmarknadsministern redan rekryterat en stor del av sin stab från bolaget.

I går hade Odell åter anledning att tala om Carnegie. Riksbankens garantier hade inte hjälpt. Inte en miljardaktion från ägarna heller.

Bo Lundgren – bankägare

Som chef för Riksgälden hade Odells gamle kollega Bo Lundgren fått kliva in och ta över ägandet av banken. Den tidigare moderat-

ledaren framstår i dag som Sveriges främste bankförstatligare.

Finansinspektionen konstaterar torrt att banken tagit ”exceptionella risker” när en kund fått låna enorma belopp. Carnegie har dessutom blandat samman rollerna i sin förvaltning av spararnas fonder. I båda fallen har banken, enligt Finansinspektionen, brutit mot lagen.

Inspektionen drog, till sist, den enda rimliga insatsen. Tillståndet för att Carnegie att bedriva bankverksamhet återkallades. Efter varningar, böter och upprepade skandaler hade sanden i timglaset till sist runnit ut.

Riksgälden, egentligen statens institution för att låna pengar, fick överta Riksbankens garantier till investmentbanken. Och helt i linje med de principer som gäller för att hantera finansiella institutioner i kris tar staten därmed också över ägandet.

Borgarna förstatligar, igen

”Carnegie är i nuvarande läge systemviktigt”, sa Odell och upprepade därmed det mantra som kommit att ackompanjera krisen.

Det kan ses som en ödets ironi att det åter är en borgerlig regering som förstatligar svenska banker. Samtidigt avslöjar det hur lite som fanns bakom försäkringarna om att det svenska bankväsendet stod stadigt i den internationella krisen.

Gång på gång har framför allt Anders Borg och Mats Odell försäkrat att svenska banker lärt sig läxan och att branschen i vårt land inte skulle beröras av krisen. Det är svårt att se hur de nu ska kunna upprepa samma budskap.

Riskkultur ligger bakom

Haveriet i Carnegie är inte ett resultat av slarv eller tillfälligheter. Det vi ser är i stället konsekvenserna av en kultur där spekulation och risktagande premierats. Girigheten i dess mest kortsiktiga och destruktiva form har gjorts till norm.

Det tycks också vara förklaringen till att Finansinspektionens tidigare kritik inte fått större effekt. På Carnegie tycks allt prat om bankens ”systemviktighet” ha tolkats som privata frikort.

Bo Lundgrens uppgift som nybliven bankägare är nu att under ordnade former hitta en lösning där Carnegie åter kan säljas. Det brådskar dock inte. Den viktigaste uppgiften för staten som ägare är rimligen att en gång för alla rensa upp i det bonusträsk som huserar i Kreugers gamla tändstickspalats.