Anders Borgs eget budgetunderskott

14 mars 2009. Hälften av landstingen och en fjärdedel av kommunerna redovisade förlust förra året. I år blir det värre. Kravet på budgetbalans tvingar fram drastiska neddragningar i välfärden.

Banker och bilföretag kräver stöd, och till sommaren kan var fjärde industriarbetare vara arbetslös. Varselvågen fortsätter och för dem som ännu har jobbet kvar slår a-kasseavgiften i taket, eftersom kostnaden för arbetslösheten inte längre ska bäras solidariskt.

”Lite mer lite tidigare”

Höstens försäkringar om ett robust banksystem från finansmarknadsminister Mats Odell känns allt mer avlägset. Den svenska ekonomin krymper nu snabbare än i de flesta av våra konkurrentländer.

Regeringens egen rådgivare, professor Lars Calmfors, menar att regeringen kunde ha gjort ”lite mer lite tidigare”.

Sverige har amorterat ner statsskulden och har, jämfört med många andra länder, starka offentliga finanser. Just därför skulle regeringen enligt Calmfors kunna föra en politik som håller uppe efterfrågan och sysselsättningen.

Anders Borg har en annan uppfattning. Krisen har drabbat oss utifrån, som ett nord­atlantiskt lågtryck. Politiken handlar om att vara försiktig och vänta ut bättre väder. Det är, förklarade Borg i går från riksdagens talarstol, ”ansvarsfull politik”.

Finansministern söker stöd för den politiska passiviteten i statens kassaböcker.

Riksgälden räknar med ett statligt underskott på 135 miljarder, och Anders Borg antyder gärna att vi måste välja mellan a-kassa och äldreomsorg. Välfärd eller bidrag, som han antagligen skulle uttrycka det. Vi ska inte ”sprätta iväg pengar åt alla håll”, som Borg nyligen förklarade i Ekot.

Att finansministern de senaste åren ”sprätt iväg” 85 miljarder i skattesänkningar – i huvudsak till människor med stabil ekonomi – talar Anders Borg däremot tyst om. Sparsamheten omfattar inte jobbskatteavdraget som betalas av arbetslösa, inte sänkningen av fastighetsskatten i storstäderna som betalas av landsbygden och inte den ideologiskt motiverade utförsäljningen av statlig egendom. Det är skattepengar som kastats i sjön.

Arbetslösheten inte gratis

Ansvar är, som Björn Elmbrant skriver på sajten Dagens Arena, inte en fråga om antalet kronor, utan vad de används till.

Arbetslöshet och urholkad välfärd är inte gratis, inte för den enskilde och inte för statskassan. Det, om något, borde 1990-talets kris ha lärt oss.

Regeringens passivitet skadar den svenska ekonomin och kommer att stå många människor dyrt.