Odells brutala bostadspolitik

Fredrik Reinfeldt infriar sitt löfte till kapitalmarknaderna, formulerat i Financial Times före valet men frånvarande från alliansens valaffischer. En mängd statliga företag ska säljas, bland dem Nordea och TeliaSonera.

Näringsminister Maud Olofsson var märkbart irriterad på torsdagens presskonferens. Hennes kollega Mats Odell tar hand om utförsäljningen, uppenbarligen efter en strid i regeringen.

Ministrarna svarade inte på frågor om tidsplaner och eventuella villkor för den som vill köpa.

En sak blev i alla fall klar.

Mats Odell samlar makt på centerns bekostnad. Först var det miljöminister Andreas Carlgren som fick släppa bostadsfrågorna. Nu är det Maud Olofsson som devalveras när hennes ägarenhet på näringsdepartementet ska tjäna Odell i stället.

Bostadspolitiken har redan lagts om efter samma marknadsliberala mall som ska gälla för det statliga ägandet. Stopplagen mot utförsäljningar av allmännyttan avskaffas. I Stockholm och andra kommuner där alliansen tagit makten är det full fart på kampanjerna för att få de boende att köpa sina lägenheter.

Stopp blir det däremot för tusentals nya hyresrätter, när regeringen tar bort investeringsstöd och räntebidrag.

Tar rabatten själv

Mats Odell förklarar ideologin bakom den nya bostadspolitiken i tidskriften Vår Bostad: ”Vi kan inte subventionera nybyggande av bostäder, det har inte folkhushållet råd med”.

Däremot har Sverige tydligen råd att sänka fastighetsskatten för villaägarna i Danderyd med tiotusentals kronor. Eller att ge Mats Odell själv rabatt på månadsavgiften i hans privata bostadsrättsförening i Täby.

Hur ska ungdomar och andra utan stora ekonomiska tillgångar få tak över huvudet i alliansens Sverige?

Ett av Odells få svar: skattelättnader till den som har en stor bostad och hyr ut rum. Inackorderingarna kommer tillbaka, som i Per-Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”.

Andra borgerliga politiker försöker upprätthålla bilden av en bostadspolitik för alla. Mats Odell är brutalare. Han vänder blicken söderut.

”Titta på Bryssel. Där har man ju områden som inte är lika populära som andra, med nedgångna hus och så. Följden blir ju en dynamisk bostadsmarknad”.

Vår Bostad frågar om inte vissa delar av Bryssel närmast kan kallas för slum.

”Precis”, svarar Mats Odell. ”Men det handlar om områden i förvandling där det händer saker”. Han tillägger att vi i Sverige underhåller våra fastigheter på ett annat sätt än i Belgien.

Vem får betala?

Men någon måste betala. Regeringen har inte gett något svar på vem som ska stå för den dyra renoveringen av miljonprogrammets lägenheter när de sålts ut. Några statliga pengar blir det inte, och inte heller några skattefria underhållsfonder.

Skattesänkningar för de rikaste, ökad segregation och svårare för unga att få bostad.

Högerpolitiken kunde inte vara tydligare.