Vi blir sjuka av inkomstklyftor

10 april 2009. Skillnaden i inkomst mellan rika och fattiga är de största på trettio år i Sverige. Det visar ny statistik från Statistiska centralbyrån. Samtidigt pekar brittisk forskning på den tidigare okända vidden av just hur destruktivt ojämlikhet är.

Fler mord

Richard Wilkinson och Kate Pickett har i ”The spirit level: Why more equal societies almost always do better” för första gången lagt samman internationell statistik gällande inkomstfördelning med internationell statistik gällande hälsa och sociala problem. Sambandet är kristallklart:

I länder med stora inkomstklyftor är psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord mer vanligt förekommande. De rika lider av skräck för den brottslighet som följer i ojämlikhetens spår, de fattiga ser på sig själva med skam och de rika med bitterhet. Den förväntade livslängden är kortare och barnens utbildningsresultat blir sämre. Samhällen där inkomsterna är relativt lika har däremot låga nivåer av stress och höga nivåer av tillit.

Den liberale debattören Johny Munkhammar försökte i gårdagens P1 Morgon försvara den svenska utvecklingen mot större klyftor. Rejäla inkomstskillnader ökar incitamenten för människor att ta risker, menade han. Ojämlika människor vågar!

Räddas av andra

Så brukar högern resonera och i dessa finanskristider måste de väl ändå sägas ha fått sin teori bekräftad. Benägenheten att ta risker blir utan tvivel ansenlig om du vet att någon annan plockar upp notan ifall du misslyckas.

Fråga valfri, numer arbetslös, hedgefonds-handlare.