Sluta se spöken

”Girighet är ett spöke som är mycket svårt att kedja fast”, sa Anders Borg när EU:s finansministrar och centralbankschefer träffades i Göteborg. Världsekonomin ser ut att börja återhämta sig (åtminstone kanske en aning) och den svenske finansministern sa att:

”För att förankra förväntningarna och förstärka förtroendet, är det nödvändigt att börja utforma och kommunicera trovärdiga exitstrategier.”

Otur med vädret

Anders Borg har länge gjort allt för att avpolitisera krisen. Framställt den som något vilket drabbat oss likt en ”höststorm” eller ”vargavinter”. Den kom utifrån. Vi hade bara otur med vädret. På samma sätt pekar Borg nu ut en abstrakt ”girighet”, eller inte ens det – ett ”girighetens spöke”.

Den uppgift som Borg därmed definierar åt sig själv och sina kollegor är att för det första betala notan för allt elände girighetens spöke ställt till med. Och för det andra fånga det i något stramare regleringar – därmed begränsa dess framtida rörelseutrymme. Sedan ska världsekonomin rulla på som förr (bara man återgår till den heliga budgetbalansen).

Efter de stora stimulanspaketen går åsikterna isär om när och hur de röda siffrorna i Europas budgetar ska försvinna. Högre skatter? Lägre offentliga utgifter? Devalvering? Inflation? Investeringar i grön tillväxt?

Lyssnar man på Reinfeldt och Borg låter det som om krisåtgärderna var en akut drog vilket sattes in i ett livshotande skede och som ekonomin nu måste vänjas av med. Sedan kommer allt rulla på som förr. Och åt samma håll.

Men den pågående krisen är allt annat än en apolitisk fråga om tillfälliga insatser. Precis som under trettiotalets depression befinner vi oss i ögonblicket mellan en gammal och en ny ekonomi. 2000-talets stora ekonomiska kris kan inte lösas med 1900-talets metoder.

Nya tankar, tack

De industrier, livsstilar och institutioner som har drivit världsekonomin kan inte längre fortsätta på samma sätt. Den ekonomiska krisen är ett symptom på att samhället skriker efter anpassning till pressen från globalisering, miljö, ojämlikhet, teknik och demografi. Återhämtningen kommer inte komma från de industrier som nu brakat samman – banker, bilar, bonusar. Den nya tillväxten kommer behöva vara kvalitativt annorlunda.

Poeten Matthew Arnold beskrev tiden efter en ekonomisk kollaps som ”Vandrande mellan världar. Den ena död och den andra utan makt att födas”. Där är vi i? dag. Vi behöver nya institutioner och ny infrastruktur som förutsättning för ny tillväxt. Det är den stora politiska utmaningen. Anders Borg borde sluta se spöken. Börja tänka nya tankar.

Allt annat är eftergiftspolitik gentemot det förgångna.